Är detta tiden för konst?

Forskarna som arbetar med vatten har en intensiv dag med att för första gången skicka ner vattenrör till botten. Rören öppnar sig på olika djup och samlar på så vis in vattenprover. Själv blir jag färdig med teckningen av djuphavsgrisslan. Den ser ut lite som en pingvin, men med känselspröt på huvudet och plepoder under vingarna. Ett barn på Huddinge sjukhus ska få djuphavsgrisslan på dörren till sitt vårdrum.

Tänker mer på detta med tid då jag i matkön på väg in till mässen passerar en karta över Arktis. Det slår det mig att det finns en logik i att vi ställt oss utanför tiden. Vi rör oss närmare nordpolen och ju närmare vi kommer, desto snävare blir var timmes förskjutning. Ytan för en tidszon blir tillslut enbart en punkt – den punkt där alla världens tider existerar på samma gång. Nu ska vi förvisso inte hela vägen till nordpolen och min teori om att det är därför vi ställt om klockan visar sig vara felaktig. Forskare ställer alltid om tiden till UTC-Time, vart än de beger sig. Precis som polerna har sin tid, har forskarna sin tid. Det ena fallet är dock bestämt utifrån plats medan det andra är bestämt utifrån syfte. Själv får jag följa syftet om jag ska passa de stenhårda mattiderna på Oden. Så konstnären hänger på forskartåget och ställer sig utanför tidsreglerna.

kl 16:45

Det har varit lätt snöfall hela dagen. Tittar jag bort över isen så är allt vitt. Det går inte att avgöra var isen slutar och himlen tar vid. Bara en vit rymd. Vi är kvar på samma ställe, men det är tänkt att vi ska köra efter middagen. Och vi har haft ett par isbjörnar på besök. Isbjörnarna har blivit ett arbetsmiljöproblem – besvikelsen sipprar ut genom alla porer då någon går miste om besöken.

Text: Ida Rödén