Sverige har under flera decennier byggt upp en världsledande position inom polarforskning genom långsiktiga satsningar på forskning, infrastruktur och internationella samarbeten. Under seminariet Ett nytt svenskt polarforskningsfartyg – forskning, säkerhet och strategisk närvaro i Arktis betonade Polarforskningssekretariatets direktör Katarina Gårdfeldt att forskningsisbrytaren Oden varit en förutsättning för den utvecklingen. 

Sedan Oden togs i drift 1989 har fartyget möjliggjort forskning i Arktis och Antarktis och fungerat som en plattform för internationella forskningssamarbeten. Samtidigt närmar sig fartyget slutet av sin tekniska livslängd för polarforskning, vilket gör behovet av en ersättare allt mer brådskande. 

Experter från forskning, försvar och näringsliv var eniga om att ett nytt fartyg är avgörande för att Sverige ska behålla sin ledande position inom polarforskningen och sin strategiska närvaro i Arktis. Både regerings- och oppositionsföreträdare betonade att frågan behöver prioriteras för att undvika ett avbrott som riskerar att leda till förlorad kompetens och minskat internationellt inflytande. 

Seminariet lyfte också fram att ett framtida polarforskningsfartyg bör utformas för att kunna tjäna flera användningsområden. Förutom att möjliggöra världsledande forskning skulle det kunna stödja totalförsvaret, bidra till arktisk logistik och större infrastrukturprojekt, exempelvis underhåll av fiberoptisk sjökabel, samt stärka Sveriges och Europas närvaro i Arktis genom internationella samarbeten. Fartyget skulle även kunna användas som en strategisk resurs vid kriser och höjd beredskap. 

– När Oden nu närmar sig slutet av sin tekniska livslängd för polarforskning handlar frågan inte längre om Sverige behöver ett nytt fartyg, utan när och hur ett beslut ska fattas, sa Katarina Gårdfeldt, direktör för Polarforskningssekretariatet.