Vi är ute på öppet hav och det blåser. Många bleka nosar under frukosten och även lunchen. Nere i soffan ligger ett gäng unga forskare i dvala, vilandes på varandra. De orkade inte göra någonting annat än att sluta ögonen. Jag klarar mig rätt bra, men behöver ta en paus efter att jag skurat golvet i containern, då rörelsen inte går väl med en gungande isbrytare. Containern ligger på 4:e däck vilket stärker alla rörelser. Jag tar en tur till Bryggan, där Andreas sitter och kör skutan mot Longyearbyens hamn. Han tycks oberörd av vågrörelserna som är än mer kännbara här uppe.  

Klockan 16 går jag ner till mässen för att se när mässmännen Lena och Lise förbereder avslutningsmiddagen. Gröna dukar läggs på borden, det ska bli skogstema. På menyn blir det olika varianter av vilt. Hjortron blir huvudingrediensen i efterrätten. Jag inleder middagen med att hålla min konstnärspresentation i styrbordmässen klockan 17. Under middagen hålls fina tal och diplomen delas ut. Som bild till diplomet har jag målat av gruppfotot vi tagit. Och kapten Mattias säger till Alex: ”tittar du noga så ser du handen på axeln.”

Runt middagstid kommer vi fram till Svalbard. Vår lots är dock inbokad först imorgon klockan 17, så vi får nöja oss med en makalös vy över öarna. Många har kopplat upp sig till världen utanför, men jag väntar ännu ett tag. Verkligheten utanför expeditionsbubblan får dröja ytterligare ett dygn. I natt ska vi ställa om klockan. Nu lämnar vi den vetenskapliga verklighetens tid. Så många verkligheter att hantera på en och samma gång.

Text: Ida Rödén