Är detta tiden för konst?

Forskarna börjar genast packa upp utrustning, förbereder mätinstrument och annat som är avgörande för deras olika uppdrag. Jag går in i min container. Packar upp böcker, färger, pennor och block. Hänger upp ständiga följeslagare på väggen: En papegoja i plåt, ett vykort med texten ”FORTSÄTT ge aldrig upp”, ett svartvitt fotografi på sanslösa Sara. Forskarna irrar omkring, allt måste funka innan ankaret lättar. Vad är det som glömts bort? Vad finns ännu inte ombord?

Jag behöver ett isflak. Är det möjligt att ta ett isflak ombord? Det är bra svårt, att lyfta det ombord. Två forskare ska dock iland, så den gula båten sänks ner. Jag får följa med, på jakt efter ett isflak. Nog är dom svåra att lyfta. Saltvattnet gör isen porös och havet är isande kallt. ”Be mig inte göra om detta”, säger mannen som nyss stoppat ner sina bara händer för att knacka loss ett mindre stycke isflak mitt ute i Adventfjorden. Jag säger, ”det får bli snö istället.” Vid Longyearbyens hamn fyller jag skurhinken och vi vänder tillbaka till Oden. Med en duschskrapa skriver jag på Odens däck: ”Is this the time for art”. Texten har hunnit smälta när de sista bokstäverna läggs på plats. Jag skickar över meddelandet till mina TEGEN2-kollegor som senare under veckan gör det redo för vårat bås på Supermarket i Stockholm. I snö, is och sten arbetar vi alla med frågan: Is this the time for art.

Text: Ida Rödén