Efter dagens isobservation klockan 15.00 pratar jag med styrman Mats. Han låter mig testa några av Odens klenoder, som ett mätinstrument som räknar ut kursen vi behöver ta för nå vår fiktive isbjörn: ”kapten, 100 grader styrbord” (så uttrycks det säkerligen inte, men jag minns att vi kom fram till att det var 100 grader). Han visar även två olika knopar, jungmans hemlighet och sjömannens hemlighet. Men det går snabbt, repet snurrar och förvirrar. Men tids nog ska jag nog få ordning på det.

Det är lördagen mitt i expeditionen. Med Midsommarbuffé till lunch och en trerätters finmiddag på kvällen. Kanske är det därför inte hela världen om dagen passerar med en slags festlighetens njutning. Över fikat tar jag en slumrande lur på helikopterplattan tillsammans med Valteri, Rikard och Magnus. Även brandstyrkan, som inväntar Svens helikopterlandning, fördriver tidsglappet i viloläge. I fullmunderingen, liggandes på helikopterplattan kan jag inte motstå frestelsen att fånga deras väntan.

Allt går lite långsammare idag.

Men Oden rör sig i rask takt. Anais vill dansa efter festmåltiden. Jag tycker det låter som en strålande idé. Vi börjar högst uppe på Oden, med utsikt åt alla håll. Framåt 20.00 ser vi plötsligt Spetsbergen tornar upp sig. Vi är tillbaka vid Svalbard. Nu ska vi finna en ny väg norrut. Vi går ner till helikopterplattan där solen värmer och tillsamman med Valteri dansar vi till finska toner och techno. I över två timmar dansar vi. På djupet varma, men ytligt nedkylda, avslutar vi dagen i bastun.

Text: Ida Rödén