Vi parkerade i isen igår kväll. Inte för att vänta ut stormen som var på väg in, som jag först trodde. Det gick helt enkelt inte att se en väg norrut genom den tjocka isen. Men vi rör oss utan att det känns. Mätinstrumenten visar en hastighet på 1 knop. Isflaket driver. Vinden mätte 18 sekundmeter, upp till 20 i vindbyarna, under natten. Idag ska vi i möjligaste mån hålla oss inomhus. Går vi ut ska vi aldrig göra det ensamma. Sitter uppe på Bryggan, ser fören på Oden men inte mer än så. Allt är vitt. Tittar jag genom fönstret blir vinden märkbar på forskaren Pauls uppbyggda däck (taken på en rad containrar). Däcket, som påminner lite om den excentriske vetenskapsmannens hemmabyggen, har instrument som konstruerats av plasttrattar, märkliga runda plåtskålar, dammsugarslangar och folieinlindade rör.

En dag inomhus stör mig inte. Jag har bunkrat upp med skrivuppdrag som passar alldeles utmärkt för en stormig dag. Kommer igång med en text till konstnärsgruppen Norra Orientens kommande bok.

Kl 22:30

På kvällen har det förberetts för schlagerfestival. Fint fixat där alla bidragen laddats hem i förväg. Allt ska ses i rätt ordning och alla får ett papper för att kunna föra in de egna rösterna. Men jag blir rätt omgående rastlös. Ian är smart, han har tagit med ett teckningsblock och passar på att göra snabba människostudier. Jag hämtar ett eget litet block och börjar teckna. Bra blir det knappas. Ians ansikte tycks uppbyggt av knölar och Penny ser gråtfärdig ut. Men Michael blir bra. Mustaschen gör honom till ett tacksamt objekt. Finland blir vinnaren i Odens schlagerfestival. Sverige, tvåa.

Text: Ida Rödén