Är detta tiden för konst?

Jag har tecknat färdigt ön som inte ännu finns. Jag föreställer mig att bergsryggen vi reser längsmed skulle kunna stiga upp och bli till en rad öar efter framtida istider. När jag förklarar detta för forskningsledaren Mikael blir det tydligt att min vision är optimistisk. Han säger att det finns forskare som ifrågasätter att det någonsin blir en istid igen; i slutet av detta århundrade kan den mänskliga uppvärmningen vara lika stor som skillnaden mellan en istid och en värmeperiod. Tack och lov är jag konstnär, jag trivs rätt bra med att spekulera och presentera möjligheter. Även om möjligheterna har börjat skena iväg och blivit något annat än verkligheten.

Kartan jag tecknat upp har fått sällskap av en vattenvarelse. Det ska bli en slags tribolitmanet. Den kan rulla ihop sig till en boll, men som boll förlorar den flytförmågan och dunsar direkt ner i havsbotten.

Text: Ida Rödén