Sedimentkärnor avslöjar hur Grönländsk glaciär smälter
Avsmältningen av havsisen i Arktis och den snabbare smältningen av Grönlands istäcke är två framträdande miljöförändringar som kan påskynda en framtida höjning av havsnivån. Forskare arbetar därför på bred front för att bättre förstå mekanismerna bakom den smältande isen och vilka konsekvenser det kommer att få.
Matt O’Regan är forskare på Institutionen för geologiska vetenskaper vid Stockholms Universitet. Hans forskargrupp deltog på polarexpeditionen till Ryderglaciären och det angränsande Lincolnhavet i norra Grönland under augusti och september 2019. För att förstå isens geologiska historia i denna avlägsna region av Arktis undersökte de 125 meter marina sediment från 26 platser i Sherard Osborn Fjord, Lincolnhavet, Hall Basin och Petermannfjorden. Marina sediment är material som kontinuerligt avsattes på havsbotten när det omfattande istäcket som kännetecknade den senaste glaciala perioden bröt upp.
Istunga stabiliserar glaciären
– Vi placerar våra observationer i ett bredare sammanhang när det gäller naturliga klimatvariationer och undersöker de drivande mekanismerna bakom issmältningen och vilka miljökonsekvenser som följer av detta. De platser vi undersökte tros ha en avgörande betydelse för stabiliteten för den arktiska havsisen i ett varmare klimat, vilket gör att insikter om utloppsglaciärers dynamiska beteende är viktig för att förutsäga hastigheten för issmältningen, säger Matt O’Regan.
Ryderglaciären i nordvästra Grönland dränerar cirka två procent av Grönlands istäcke. Den har en 25 kilometer lång istunga som sträcker sig ut i Sherard Osborn fjord. Istungan anses ha en mycket viktig funktion för att stabilisera glaciären och förhindra en accelererad massförlust som skulle bidra till en höjning av globala havsnivån. Ryders istunga har varit relativt stabil under tiden för satellitmätningar, till skillnad från exempelvis Petermannglaciären längre söderut.
– De tuffa isförhållandena i området innebär att det tidigare inte tagits några marina sedimentkärnor som kan ge ett längre perspektiv på växelverkan mellan glaciären, istungan och havsisen i denna region. Bristen på data och möjligheten att jämföra Ryderglaciären med dess sydliga motsvarigheter gjorde det särskilt viktigt att arbeta i Lincolnhavet och Sherard Osbjorn Fjord.
Omfattande analys väntar
Matt O’Regan berättar att de samlat in en spännande och omfattande datauppsättning av prover till sjöss som kommer att vägleda de mer detaljerade landbaserade analyserna.
– Närmast kommer vi att fokusera på en intressant sekvens av sedimentkärnor som tagits längs en linje i Sherard Osborn Fjord där vi fångat den gradvisa reträtten och den potentiella dynamiken för istungan i Ryderglaciären. Nu kommer vi att göra detaljerade analyser för att dokumentera samtidiga biologiska och oceanografiska förändringar i regionen.
Det spektakulära landskapet och känslan att komma till en avlägsen plats är positiva minnen som Matt O’Regan har med sig från expeditionen med isbrytaren Oden. Det allra starkaste intrycket är däremot kopplat till forskningen.
– Den utmärkta insamlingen av multidisciplinära data från denna region är något jag verkligen minns från expeditionen. Skeppets besättning och expeditionsledarnas outtröttliga ansträngningar har gjort detta möjligt. Jag skulle säga att det är en av de mest spännande och mångfacetterade expeditionerna jag deltagit i. Oden är ett fantastiskt fartyg för vetenskaplig forskning som gör det möjligt för vår forskargrupp att hålla oss i framkant av den internationella arktiska marina geologiska forskningen, säger Matt O’Regan.
Bild ovan: Platser där sedimentkärnor tagits upp under Ryderexpeditionen 2019. Bild av norra Grönland via MODISsatellit.
Forskaren Matt O´Regan
”Tack vare Oden kan vi hålla oss i framkant av den arktiska marina geologiska forskningen.”
– Matt O’Regan