”Lärarstipendiet har utvecklat min karriär och mitt liv”

Christina Fröjd deltog i expeditionen till Petermannglaciären 2015. Foto: Jari Krutzfeldt

Christina Fröjd arbetar sedan 20 år tillbaka som lärare på Bruksgymnasiet i Gimo norr om Uppsala, där hon undervisar i kemi, biologi och naturkunskap. Hon fick Polarforskningssekretariatets lärarstipendium 2015 för att delta i en forskningsexpedition med isbrytaren Oden till Norra ishavet och Petermannglaciären.

Varför sökte du till lärarprogrammet?

– Jag sökte först och främst för att få ta del av klimatforskning och träffa forskare från hela världen. Jag talar franska, spanska och engelska och tycker att det är kul med olika kulturer – och att forskningen är förlagd till en isbrytare var ju supercoolt!

Vad arbetade du med ombord på isbrytaren Oden?

– Jag arbetade med en forskargrupp som genomförde vattenprovtagningar. Vi mätte syrehalt och temperatur på olika djup – med samma princip som vi tar vattenprover hemma i en sjö med eleverna. Men nu tog vi prover från Oden, ner till 1 000 meters djup. Vi jobbade i skift men såg ingen skillnad på natt och dag på grund av midnattssolen. Logistiken ombord var imponerande. Besättningen och Polarforskningssekretariatet gjorde allt för att forskarna skulle få ut mesta möjliga av tiden. Alla arbetade hårt och intensivt.

– Jag fick även följa med ett forskningsprojekt på land till norra Grönland och till Ellesmere Island i Canada. Vi letade spår efter djur, fångade insekter, spanade efter fåglar och samlade växter. Genom att inventera detta kan forskarna kartlägga om växtzonerna, och därmed även djuren, flyttar längre norrut på grund av temperaturförändringar. Det var mycket intressant och har varit användbart i min undervisning, eftersom det är lätt för eleverna att förstå.

Hur var det att delta i forskningsexpeditionen?

– Det var en stor upplevelse att vandra mil efter mil på permafrosten för att samla djurspillning och växter. Jag campade i tolv dagar vid världens ände. Kompasserna fungerade inte så nära Nordpolen, man kunde inte skilja natt från dag och ingen förstod vindriktningarna. Vi var helt ensamma med naturen och det kändes verkligen tomt, samtidigt som vi hade varandra. Det går faktiskt inte att beskriva känslan av ödmjukhet och storslagenhet. Jag minns speciellt kylan i augusti och den lilla rädslan när snö och dimma försvårade helikoptertransporten tillbaka till trygga Oden.

– Det var stort för mig att komma från en liten skola på landet och få möta forskarvärlden. Alla med ett brinnande intresse för sitt ämne och en vilja ett dela med sig av sina kunskaper. Det gäller även besättningen på Oden!

På vilket sätt har expeditionen utvecklat dig och din undervisning?

– Den har utvecklat min karriär och mitt liv! Jag kunde direkt använda erfarenheter från expeditionen i min undervisning. Däremot är det kanske mina foton på isbjörnar som imponerar mest på eleverna. Jag vill visa det vackra med Arktis, inte bara klimathotet.

– Min passion för kalla områden har fört mig ända från Petermann ned till södra Patagonien där jag gjorde mina fältstudier förra året. Jag är numera klimatforskare på halvtid på Institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet och skriver en licentiatuppsats under fyra år. Mitt forskningsområde handlar om att studera kolhalten i jordar i permafrostområden. Vid ett varmare klimat kommer det bundna kolet att frigöras när marken tinar, vilket innebär att ännu mer koldioxid tillförs atmosfären. Det är fantastiskt med polarforskning och mina forskarstudier är ett direkt resultat av expeditionen!

Publiceringsdatum: 27 Feb 2020