Nu riktas blicken mot Arktis, en plats som beskrivs som både vild, mytomspunnen och fylld av motstridiga berättelser. Under expeditionen vill han utforska den moderna människans relation till havet och det okända, och undersöka hur vi genom forskning, berättelser och erfarenheter försöker förstå den arktiska världen.

Kan du berätta lite om dig själv och vad som fick dig att söka till Canada-Sweden Arctic Ocean Expedition 2026?

– De senaste åren har jag arbetat i en ny riktning, med ett projekt som kretsar kring människans förhållande till havet, oceanerna och det universum som öppnar sig under havsytan. För mig är havet en plats där jag blir lycklig. Jag känner en djup fascination och ödmjukhet inför naturen. Jag är författare och dramatiker, statsvetare och tidigare UD-tjänsteman. Chansen att få uppleva det här unika arktiska landskapet är en fantastisk möjlighet, jag har drömt om det här hela livet! Arktis är en så vild plats, laddad med myter och motstridiga berättelser, det är otroligt intressant.

Hur skulle du beskriva ditt författarskap för någon som aldrig har läst dig?

– Jag skriver berättelser som borrar sig ner i samtiden, på oväntade sätt. Det jag skriver får ofta en sugande spänning. De bara blir så, en puls som driver berättelsen och språket framåt.

– Oavsett om det är en roman eller pjäs eller ett tv-manus, skriver jag fram världar som jag känner till väl, men som är obekanta för många. Det blir som resor in i helt egna kosmos. Jag har ju rört mig i rätt slutna miljöer av internationell politik och diplomati, och det har präglat mig i att jag hela tiden skriver fram den enskilda människan innesluten i våra moderna samhällssystem. Nu vänder jag mig i skrivandet åt ett lite annat håll, tror jag, mot människans relation till naturen.

Berätta om projektet som du vill arbeta med under expeditionen.

– Jag tänker undersöka den moderna människans förhållande till Arktis och Ishavet, med utgångspunkt i hur upptäcktsresande, forskare och politiker berättar om och försöker definiera den fysiska platsen. I någon mening handlar det om hur människan har närmat sig det okända och icke-mänskliga och försökt förstå och berätta om det.

– Rent konkret kommer jag att följa forskarnas arbete ombord och undersöka deras relation till naturen, samtidigt som jag gör dokumentärt arbete kring de säkerhetspolitiska och ekonomiska intressen som många länder har i Arktis. Att delta i en expedition mot Nordpolen blir ett handfast sätt att uppleva naturen och samtidigt försöka förstå hur vi människor berättar om Arktis och ger regionen olika laddade betydelser.

Expeditionen kommer att resultera i en roman, men säkert också leda till många andra uttryck under de kommande åren.

I din ansökan skriver du om människans behov av att förstå och berätta om Arktis och havet. Vad är det i de här miljöerna som fascinerar dig?

– I grunden är det nog vidderna och det karga arktiska landskapet som gör människan så otroligt liten. Det finns en intressant spänning mellan forskares ansträngningar att skapa kunskap om denna natur, stormakters anspråk på regionen och det faktum att Arktis fortfarande är så okänt för oss. Jag tänker att det vilda och okända blir som en projiceringsyta för olika kulturellt kodade föreställningar och narrativ, allt från mytiska berättelser till forskarrön, till politiska och koloniala berättelser om ekonomisk nytta och militär dominans. 

Du arbetar ofta i gränslandet mellan dokumentärt material och skönlitteratur. Hur påverkar verkliga erfarenheter ditt skrivande?

– För mig är skrivandet ett sätt att utforska en erfarenhet, att hela tiden närma mig ett "varför är det så här?" Det kan låta bakvänt, men jag känner mig mest fri att skapa fiktion när jag ankrar skrivandet i en solid dokumentär grund. Verkligheten är ofta så märklig, det finns en kraft i det. Och det finns en kraft i att rikta sin uppmärksamhet mot andra människor och omvärlden, och glömma sig själv. Så för mig är det avgörande att få en personlig och fysisk upplevelse av en plats och dess människor och de frågor det väcker. Där börjar skrivandet.

Hur kändes det att få beskedet att du blivit antagen till expeditionen?

– Det var helt fantastiskt, jag bara skrattade högt. Det är på riktigt en dröm som blir verklighet. Det finns ju ingenting i min vardag som liknar en expedition mot Nordpolen.

Vad tror du att den arktiska miljön kommer att göra med dig som författare och människa?

– Jag tror att jag kommer känna förundran och en form av eufori inför det här enorma landskapet. Att möta något som ett arktiskt hav ställer ju frågor om vem man är som människa, och det tror jag ger en särskild vikt åt orden.

Finns det något särskilt du hoppas få uppleva eller förstå under expeditionen?

– Jag vill ju utsätta mig för den arktiska kylan, ljuset, ljuden och hela känslan av platsen, låta mig verkligen genomsyras av det. Det ska bli otroligt kul att förstå hur fartyget fungerar och få in i kroppen hur det är att leva ombord. Jag vill ju få komma nära forskarnas arbete och deras undersökningar, och höra hur de tänker, det hoppas jag på. Men sedan är det ingen idé att försöka förutsäga saker, jag tänker öppna mig för upplevelsen och se vad som händer. Det är när man inte riktigt vet vad man kommer uppleva som det verkligt spännande börjar.