Fjordens öga kallas de två undervattenskamerorna vid Kristineberg marina forskningsstation. Den ena står i en ålgräsäng på fem meters djup, den andra på en avsats vid en klippvägg på 22 meters djup. Kamerorna fungerar som kikhål in i en undervattensvärld där fiskar, kräftdjur, nudingar och fåglar lever ostört. Hittills har 50 arter setts framför kamerorna.

– Bara sälarna tycks förstå att de pyramidformade "stenarna" inte är som andra, säger Marko T Wramén, som är ansvarig för Fjordens öga på Kristineberg.

Ett verktyg för forskningen

Kamerorna installerades med två mål. Det första är att ge forskare ett nytt verktyg för att studera livet under ytan utan att störa det. På sikt kan stora mängder data samlas in om djuren som rör sig framför kamerorna.

– När på året syns en art, och när är den som flest? Skiljer det mellan år? Dyker samma arter upp på fem meters djup som på 22? Det kan observatoriet ge svar på, eftersom det spelar in dygnet runt, säger Marko T Wramén.

Variationerna går dessutom att jämföra med stationens övriga sensorer, som mäter vattentemperatur, salthalt, planktonmängd och syrehalt.

Det andra målet är att sprida kunskap om havet.

– Ju fler som vet vilka växter och djur som lever därnere, och hur mycket som faktiskt händer under ytan, desto fler är beredda att skydda och vårda haven. Att det dessutom är underhållande är en bonus. Tänk den stora älgvandringen, fast med mer action och fler arter.

Skarpare bild på väg

Just nu utvecklas Fjordens öga på flera sätt. IT-systemet och internetuppkopplingen ses över, och kamerorna behöver dessutom en ny plattform att sända från.

– Vi vill hitta ett sätt att publicera videon med högre upplösning och mindre hackighet, säger Marko T Wramén.

Parallellt testas två AI-system som ska känna igen och räkna arterna framför kamerorna. Det ena utvecklas av KTH i ett gemensamt forskningsprojekt, det andra är ett kommersiellt system från det lilla svenska företaget Tiva. Sedan det kopplades in den 13 juli har det registrerat närmare 150 000 fiskar och andra djur i de två kamerorna.

– Det är förstås inte 150 000 unika individer. Många av fiskarna är territoriella och bor nära kamerorna, så de simmar förbi om och om och om igen. Det blir många stensnultror.