iQ2300 pågår mellan 2025–2030 och omfattar fältarbete vid den tyska stationen Neumayer III och de svenska stationerna Wasa och Svea i Dronning Maud Land. Därutöver planeras två expeditioner med isbrytare: en i februari 2028 och en mot slutet av 2030.

Forskarna samlar in fältdata för att bättre förstå hur Östantarktis inlandsis har förändrats tidigare och hur den reagerar på ett varmare klimat. De undersöker bland annat hur tjock isen är, hur snabbt den rör sig, var och hur mycket den smälter i kontakten med havet, var smältning sker vid ytan och om det finns smältvatten under isen. Forskarna kommer att kombinera de nya observationerna med modeller för atmosfären, jordsystemet, inlandsisen och havsnivån.

Därför ligger fokus på Riiser-Larsens shelfis

Där Östantarktis inlandsis möter havet kan den fortsätta ut över havet som en shelfis – en flytande del av inlandsisen. Shelfisar bromsar och påverkar hur isen bakom dem rör sig. Om en shelfis tunnas ut eller bryts sönder kan inlandsisen längre in på land röra sig snabbare mot havet och bidra mer till havsnivåhöjningen.

– Under den förra fältsäsongen började vi samla in de fältdata som behövs för att förstå Riiser-Larsens shelfissystem. Shelfisen bromsar isflödet från inlandsisen bakom den. Varmare vatten under shelfisen kan öka smältningen underifrån och påverka dess stabilitet och förmåga att hålla tillbaka isen längre in på land. Därför är det viktigt att studera samspelet mellan isen, havet och atmosfären, säger Arjen Stroeven, professor i naturgeografi vid Stockholms universitet och ledare för iQ2300-temat.

Fältsäsongen 2026/27 – undersökningar av is, berggrund och jordskorpans rörelser

Fältarbetet 2026/27 startar i slutet av november och utgår från Wasa och genomförs inom Riiser-Larsens shelfis avrinningsområde. Tre arbetspaket (WP) undersöker olika delar av systemet.

WP 7 kombinerar radarobservationer av isens tjocklek och andra fältdata med modellering av isens rörelser. Målet är att öka kunskapen om förhållandena under isen och om hur den rör sig. Det ger bättre underlag för prognoser om framtida förändringar i inlandsisen.

WP 10 använder satellit- och gravitationsmätningar för att studera jordskorpans rörelser. Observationerna hjälper forskarna att förstå hur jordskorpan reagerar på tidvatten och förändringar i belastningen från is och snö. Resultaten bidrar till bättre modeller för landhöjning.

WP 11 undersöker hur inlandsisen har tunnats ut under tusentals år. Den här säsongen ska förberedande fältarbete använda radar som tränger igenom isen för att kartlägga istjockleken kring nunataker. Arbetet omfattar även geologisk kartläggning, sedimentprovtagning och analyser av firnkärnor. Resultaten ska hjälpa forskarna att hitta lämpliga borrplatser inför en planerad uppföljande fältsäsong. Där planeras borrning på grunt djup för att ta upp prover av berggrund och sediment vid isens botten. Proverna ska bidra till att rekonstruera tidigare höjdlägen för inlandsisens yta, som kan ha legat lägre än i dag.

– Genom att kombinera observationer av dagens inlandsis med belägg för hur den har förändrats tidigare kan vi förbättra de numeriska inlandsismodeller som används för att bedöma hur den kan reagera på ett varmare klimat och bidra till framtida havsnivåhöjning, säger Arjen Stroeven

Det övergripande målet är att förbättra uppskattningarna av hur mycket Östantarktis inlandsis bidrar till havsnivåhöjningen fram till år 2300. Resultaten ska kunna bidra till framtida utvärderingsrapporter från IPCC och presenteras under det internationella polaråret 2032–2033.