Gårdagen ägnades åt en del flygande och väntande men till slut kom vi fram till det som skall vara vårt hem i sex veckor – isbrytaren Oden (”Troligen världens bästa isbrytare” enligt en känd slogan). Vi kröp till kojs medan Oden lämnade Longyearbyn på Svalbard och styrde norrut.

Förmiddagen går i säkerhetens tecken. ”Safety first” är ju en klassisk devis. Både teori och praktik varvas på ett förtjänstfullt sätt. Bland annat testas överlevnadsdräkter. (Ni kan se undertecknad posera i en sådan på medföljande bild.) Dessa är bra att ha i det fall man hamnar i det något kyliga arktiska vattnet. Man både flyter och förblir hyfsat torr. Vi testar även på brandsläckning med klassisk fet slang kopplad till havsvattnet. Bra tryck där. Slutligen får vi se hur en syrgashuva kan användas vid flykt genom rökiga inomhusutrymmen.

Lunchen är gedigen: Fläsk och potatis med bruna bönor. Bra mat för grovarbetare. Och det är just vad en stor del av Odens besättning och forskare är. Inom kort skall det börjat sättas upp diverse apparatur och kopplats ihop rör och slangar. Lyftas och bäras. Kämpas och slitas. Datorer skall kickas igång och instrument provköras. Man kan riktigt känna hur alla ligger i startgroparna.

Under eftermiddagen ökar vinden och vågor på 2,5 – 3m sköljer in över Odens fördäck. Spännande! Många av oss, inklusive undertecknad, får en rejäl släng av sjösjuka och kryper till kojs för att genomlida några timmar i halvslummer. Men det mojnar och runt middagstid är vi på benen igen. Och se, nu har vi plötsligt stött på havsisen! Mäktig att skåda. Större och mindre flak dyker upp och vi spanar efter isbjörnar. Vore ju häftigt att få skåda dessa Arktiska rovdjur.

Nu blir det lite musik innan natten faller på (vilket den inte gör då det är rätt ljust här uppe). Vi hörs!

Henrik Swärd 
Lärarstipendiat