Vaknar av alarmet klockan 05.30. Sängkläder dras ut, några sista detaljer torkas av och en halvtimme senare kommer överstyrman Mats förbi för en städkontroll av hytten. Hatthyllan får vi bakläxa på, men annars klarar vi inspektionen. Hela avmönstringen har schemalagts. Vi lämnar bagaget på akterdäck, vi får vår tidslott för frukosten och hämtar upp vår lunchsmörgås på vägen ut. Vår hytt har fått avgångstid klockan 07.45 och tillsammans med de angränsande hyttgrannarna lämnar vi Oden i den silverfärgade båten Munin (Odens ena korp ger sig av för att ta reda på vad som händer ute i världarna). Alex kör oss in till hamnen i Longyearbyen. Vi passerar stora kryssningsfartyg som kommit in under natten.

Efter att vi ställt bagaget vid kajen traskar vi in till Longyearbyen där ett lugn råder klockan 08.00 på morgonen. Vi strosar omkring och försöker få ett grepp om orten. En märklig plats ändå. Förskolan har ett stort stängsel, så att inte isbjörnarna ska ta sig in och varje bostad tycka ha i alla fall två snöskotrar i sin närhet. Längs vägen finns varningsskyltar för isbjörnar och vid ingången till Coop står förbudsplakat – inga gevär eller pistoler får medtas. Turisterna från de stora kryssningsfartygen kommer i vågor och på torget står en man med en skylt som informerar att han ger guidade turer på tyska. Och det är här jag tänker att polarexpeditionen avslutas – med en cappucino på bageriet i Longyearbyen.

Jag kan inte sätta i ord hur tacksam jag är för denna upplevelse. Alla har varit generösa och helhjärtat accepterat konstnären som rört sig bland Odens olika skrymslen. Det är så mycket jag fått se under mina besök till forskarnas labb, till isstationerna, byssan, Bryggan, till de olika maskinutrymmena. Tack Oden, Polar och alla forskare!

Text: Ida Rödén