Vaknar strax innan 02.00 av Odens dova, men kraftiga tuta. Gång på gång ryter hon. Senare kommer knallen från signalskott. Jag räknar åtminstone fem knallar. Dörrar öppnas och slår igen, fotsteg i trappor. Överväger om jag ska kliva upp, men väljer att sova vidare. Runt 05.00 vaknar jag återigen av Odens tuta. Fler signalskott avfyras. Jag sover vidare.

Vid frukosten går snacket. Vid första besöket inspekterade isbjörnen de olika isstationerna. Den lyfte på plankorna till Philipps isvak, nafsade på ställningen som håller ROV-kablarna. Vid andra besöket var det buoyen som råkade illa ut. Fastskruvad i isflaket och övertäckt av snö, visste björnen att det fanns något spännande att gräva fram. Efter frukosten sätter sig Sven i helikoptern och tar en tur runt vårt kvarter. Några isbjörnar ser han inte. Forskarna ger sig av ut på isen. Jag går ner till Philipps vita stuga och som co-pilot för jag in aktiviteter från hans simtur med ROV:n.

Efter lunch kommer överstyrman Mats förbi och lär ut några yrkeshemligheter (knopar/icke-knopar). Jag får även uppdraget att fullborda en ögonsplits med tillhörande tagling. Ena änden av repet splitsar Mats. Andra änden måste jag splitsa innan jag mönstrar av. Det blåa repet hänger på en krok vid dörren i min container, som en påminnelse.

Klockan 16.00 är Oden ute och kör, vi ska vända på oss. Forskaren Paul har en önskan om att fören alltid ska vara riktad mot vinden, så att inga föroreningar ska komma in i mätinstrumenten. Vinden har vänt. Bredvid oss går en nyfiken isbjörnsmamma med sin unge. När vi kommer för långt bort, börjar björnsfamiljen traska tillbaka mot vårt isflak. På avstånd ser vi hur snöskotrarna inspekteras. Sedan ”Met Alley” och Philipps ROV-station. Men det är Theresas instrument som råkar illa ut. Det är ett instrument som mäter aerosoler, med delar som rör sig och avger surrande ljud var 50:e sekund. Honan, som nog finner konstruktionen spännande, balanserar på en metallåda. Den välter och drar med sig hela ställningen. Även några träskyltar som markerar de olika stationerna rivs ner och den lilla ungen ligger och leker med den färgglada biten av en buoy. Värst går det för Johans snöskotrar. Båda sätena får spår av björnens rejäla labbar. Men det är nog rätt coolt ändå, att ta med isbjörnsmärkta skotrar hem till Jämtland.

Efter middagen tar jag som alltid kaffet inne i styrbordmässen över några partier skitgubbe. Jon passar på att lära ut några, som han säger, vettiga knopar. Utöver Mats två hemligheter, har repertoaren därmed utökats och inkluderar råbandsknop, pålstek och trumpetknop.

Och Sven, ja han har varit ute och flugit en hel del idag – en isbjörnsrekognosering och två isstationer. Kanske är balansen återställd för vår käre pilot.