Dagen börjar med att väckarklockan ringer klockan 07.20. Några minuter senare börjar Oden ryta med hela sitt breda register. Jag går ut på fjärde däck och ser en isbjörnsmamma med två ungar. Den fina familjen bryr sig varken om Odens signaler eller varningsskotten som avfyras. Theresas isstation är som vanligt favoriten för de nyfikna vandalerna. Stativet får bitmärken och björnhonan gör den runda staven helt platt.

På grund av det brutala uppvaknade blir frukosten ovanligt välbesökt. Även sensovarna har lockats fram. Efter gröten och knäckemackan med ägg går jag segrande ur min sista pingismatch i gruppspelen. Tre vinster och två förlusten. Helt över förväntan, men någon pingiskarriär kan jag knappast eftersträva.

Efter middagen lyckas jag passa in några bitar på pusslet som kökspersonalen tagit fram. En alpby håller långsamt på att växa fram. Sedan är det Science Talk, vilket påminner mig om presentationen jag själv ska hålla. Jag går tillbaka till min arbetslya för att klura på ett upplägg – tills Paul en halvtimme senare frågar om vi inte ska spela Dominion. Och det går inte tacka nej till.

Strax efter elva på kvällen avrundar jag dagen med en del skrivande. Den ihållande dimma lättar och solen skiner in genom containerfönstret. Det är nollgradigt. Till helgen väntas den efterlängtade värmevågen, den som hela expeditionen centrerar kring. Tyvärr kommer värmen med nederbörd. Regn och dålig sikt är inte ideala arbetsförhållanden med många isbjörnar runtom oss. Solens strålar får mig plötsligt att tänka på den döda snösparven som Åsa gav mig den 15 maj. I sin svarta plastpåse ligger den intryckt i ett hål under containern. Den måste återvända till naturen innan den tinar. Jag hämtar fågeln, tar även med glasbehållaren med copepoder och platsburken med den döda räkan. Klockan har passerat midnatt och det är dags för begravning. Nere vid akterdäck finner jag Anais och Michail. Det känns bra, att fler deltar vid ceremonin. Och vi ser hur den lilla fågelkroppen guppar iväg över vattenytan.

Text: Ida Rödén