–  Vi är väldigt nöjda med de data vi samlat in, inte minst från områden där ingen expedition varit tidigare. Eftersom vi delvis var i ett outforskat område stämde inte alltid sjökorten. Ibland var det 1 200 meter djupt men sjökorten angav 300 meter och tvärtom, säger Pauline Leijonmalm, professor i marin ekologi vid Stockholms universitet.

Fiskarna behöver skyddas

I EU-projektet EFICA undersökte Pauline Leijonmalm vilka fiskarter som finns, hur många fiskar som lever på 200 till 500 meters djup (den mesopelagiska zonen) och hur stora fiskbestånd centrala Norra ishavet kan producera med tanke på mattillgång till fiskarna.

– Tyvärr fångade vi ingen fisk, och det gjorde heller inte den norska expeditionen med RV Prins Haakon som gick till Nordpolen under 2022, trots många ansträngningar. Vi hittade dock fiskben (otoliter) i sedimenten och kommer kunna säga vilka arter det rör sig om, samt även genom eDNA-analyser från vattenprov. Undersökningen är viktig för istäcket minskar även i den centrala delen av Norra ishavet. Det gör att området de kommande 20–30 åren successivt kommer att bli tillgängligt även för icke-isbrytande fartyg, inklusive fiskefartyg. Området behöver därför en internationell förvaltningsplan som skyddar fiskbestånden, säger Pauline Leijonmalm.

De akustiska observationerna visade att det finns fisk, främst småfisk, på 200 – 500 meters djup i centrala Norra ishavet. Mängden fisk är däremot väldigt begränsad, vilket gör den till en viktig men svag länk i näringskedjan.

– Fiskproduktionen räcker endast till de få sälar (och därmed isbjörnar) som finns i detta ekosystem och ett framtida fiske av människan i området skulle ställa till med stor skada av ekosystemet. Centrala Norra ishavet kommer även i framtiden att förbli ett näringsfattigt hav även om sommarisen försvinner, det är helt enkelt för långt från land.

Samarbete på flera plan

Syftet med expeditionen Synoptic Arctic Survey var att studera ekosystemets status och förändring i Norra ishavet tillsammans med flertalet andra marina expeditioner. På isbrytaren Oden fanns därför ett tydligt gemensamt mål för de 16 forskningsprojekt som forskarna arbetade med. Data samlades in genom ett gemensamt provtagningsprogram när det gäller hydrografiska, kemiska och biologiska parametrar.

– Hela expeditionen var utformad som en gemensam ekosystemstudie. Både forskningsmässigt och utrustningsmässigt var samarbetet ombord utomordentligt bra. Arbetsenergin och stämningen var oftast på topp. Stödet från Polarforskningssekretariatets personal och Odens besättning var också väldigt bra. De var utomordentligt professionella och flexibla så att vi kunde nå våra vetenskapliga mål, säger Pauline Leijonmalm.