Jag minns första gången jag deltog i en forskningsexpedition i Arktis, längs Grönlands sydöstra kust. Mer specifikt minns jag mycket tydligt ögonblicket när jag vaknade en morgon, tittade ut genom fönstret och såg att vi var helt omgivna av havsis. Första gången jag såg havsis i verkligheten!

På något sätt kunde jag inte sluta skratta. Redan då förstod jag att jag skulle komma att känna en stark samhörighet med den här miljön.

Som tur var hade jag redan börjat engagera mig i arktisk forskning innan dess. Jag började sammanställa sub-bottom-data, det vill säga information om vad som finns under havsbotten, som samlats in med IB Oden inom ramen för Polar Connect. Det ledde vidare till att jag fick delta i expeditionen Canada-Sweden Arctic Ocean 20255 mellan Kanada och Sverige förra året, och nu också i expeditionen Polar Connect 2026 som pågår just nu. Tillbaka i Norra ishavet ombord på IB Oden!

Nu har det gått nästan två veckor med havsis så långt ögat kan nå. Vi har haft soliga dagar, dimmiga dagar, möten med arktiska djur och, inte minst, mängder av kartläggning av havsbotten.

Mitt favoritmöte med djurlivet, om vi bortser från isbjörnen jag faktiskt såg och förstås den isbjörn jag missade, var en grupp på fem unga havsliror. De här sjöfåglarna lekte runt fartyget, flög och dansade omkring mig medan jag stod där med öppen mun av förundran. De kom så nära att de nästan kändes som en del av expeditionsteamet. Så nära att jag lyckades ta en förvånansvärt skarp bild av en av dem med min sex år gamla mobiltelefon.

Som en del av kartläggningsteamet har mina arbetstider varit mellan 16.00 och 24.00, även om jag har tillbringat betydligt mer tid än så framför skärmarna och följt den pågående kartläggningen både före och efter mitt pass. Det är något nästan hypnotiskt med att upptäcka hur havsbotten ser ut på platser som aldrig tidigare har kartlagts. Det är en av anledningarna till att jag så ofta står framför skärmarna.

Den andra anledningen är att det helt enkelt är trevligt att prata med både forskarteamet och besättningen före och efter arbetspassen. Med mina arbetstider blir det extra värdefullt, eftersom alla andra antingen arbetar eller sover när jag är ledig. Även om jag uppskattar arbetspassen tillsammans med min kollega saknar jag därför ibland den sociala delen av expeditionen.

Nu lämnar vi mer eller mindre havsisen bakom oss. Det är alltid ett ögonblick fyllt av blandade känslor.

Men jag är väldigt glad över att ha fått besöka dig igen, Arktis. Jag kommer att sakna dig tills vi ses nästa gång.

Vicent Doñate Felip