Nordpolen, 17 augusti

Igår anlände Oden till Nordpolen. Resan hit gick smidigt, med ovanligt lite is och mycket öppet vatten. Forskarna och besättningen samlades på bryggan för att fira ankomsten med levande musik och tilltugg. Vi var alla mycket förväntansfulla, och klockan 09.55 UTC lät kapten Erik Andersson Odens signalhorn ljuda för att tillkännage att vi hade anlänt. I år känns det extra speciellt för mig, eftersom det är tredje gången som jag besöker Nordpolen och även i år är det den 16 augusti. Jag har alltså varit på Nordpolen tre gånger den 16 augusti och jag tror att detta rekord är ganska unikt! Jag kommer att fira min egen ”Nordpolsdag” resten av livet.

Efter firandet på bryggan var forskarna ivriga att ge sig ut på isen för provtagning och mätningar. Vi förtöjde vid ett stabilt isflak med 1,3–1,7 meter tjock havsis. Deltagare från forskarskolans ECR-program fick gå ut på isen för att öva på att mäta havsisens egenskaper samt att borra och ta prover från iskärnor. ECR-programmet ger yngre forskare unika möjligheter att få praktisk erfarenhet av fältarbete i polarområden och samla in data till sin forskning. Sammantaget var det en mycket lyckad forskningsdag; många av arbetspaketen har nu stora mängder data och prover att bearbeta, och studenterna är väl förberedda för mer arbete på isen under de kommande veckorna.

När jag berättar för människor om hur det är att arbeta som forskare i Arktis får jag ofta många frågor om Nordpolen. Jag antar att det beror på att det är både en mytomspunnen plats och en punkt i Arktis som de flesta kan relatera till. En sak jag kan berätta är att mystiska saker sker vid Nordpolen: drönare och annan vetenskaplig utrustning tappar lätt bort sin position, bilder hamnar inte i den ordning de är fotade och födelsedagsinställningar på sociala medier bjuder på överraskningar. För mig som forskare är det mest magiska med Nordpolen tanken på de 4 200 meter havsvatten under mina fötter – vad händer där nere och hur påverkar det vår planet Jorden? Vid Nordpolen leder alla riktningar söderut, man kan välja vilken tidszon man vill, och vi befinner oss 20 004 km från Sydpolen. Det är en påminnelse om att även om vi kan känna oss väldigt små och avlägsna när vi står här på världens topp, så är vår planet inte oändlig.

Hälsningar från Nordpolen!

Hanna Farnelid
ECR program Coordinator