Text av: Andreas Bergström, fälttekniker 

Vi är på sista tredjedelen på vår lite längre fälttur. Vi har tagit oss långt söderut; på den 75:e breddgraden är vi nu 160 mil från Sydpolen, och på punkten längst bort från vår bas Wasa. Skulle vi tanka en skoter full och sätta allt bränsle vi har på en släde bakom, skulle vi precis ta oss till jordens sydligaste punkt, enkel väg. Vår sydliga position betyder också att solen står ganska högt på himlen dygnets alla timmar, den 12:e februari går solen ner här, för första gången i år, men då är vi förhoppningsvis tillbaka sen länge!

Bergen har lite annan karaktär här; högre, brantare och vindarna lite kallare. 

Idag vaknade vi upp till en liten välbekant snödriva innanför ark-dörren och en ännu större (lite mindre välbekant) snödriva i toatältet. Men generellt har vi jobbat hårt de senaste dagarna, så en liten ”lagom” vind ger trötta armar, ben och solbrända näsor en välbehövlig paus. 

När det börjar närma sig slutet på turen, blir frågan ofta: Räcker allt? Bränsle till skotrar, bränsle till kaminer, olja, mat, kaffe, jordnötssmör? Åtgången är svår att helt beräkna och vissa saker får ju inte ta slut. Men det är klart, om bristen på jordnötssmör är det en går och oroar sig för mest, då har vi det ganska bra ändå! 

Forskningen syfte (att ta stenprover på olika höjd över isytan) tar oss till enormt fina platser och vackra vyer och vi känner oss lyckligt lottade som får vara här! Håll tummarna för att kaffet räcker ända hem bara!