Hej Åsa! Kan du kort berätta om dig själv och ditt konstnärskap? 

Jag är konstnär och konstnärlig forskare och brukar säga att jag använder ljud och lyssnande som mina konstnärliga tillvägagångssätt. Alla människor har en känsla för ljud i någon form, och alla har en kapacitet att lyssna – om dom vill – och det är den känsligheten jag använder i mitt arbete. Jag vill få människor att lyssna till sin omvärld.

Mina konstnärliga arbeten uttrycks i ljudinstallationer. Jag arbetar under en längre period – ofta år – med ett specifikt tema kopplad till en plats. Jag arbetar tvärvetenskapligt och har i flera arbeten undersökt hur samarbete mellan vetenskap och konst kan upprätta nya former för lyssnande och fördjupa relationen till vår omvärld. Det kan handla om något så stort som havet eller något så litet som ogräs i en storstad. Inget är för litet eller för oansenligt.

2013 deltog du på en forskningsexpedition med isbrytaren Oden. Var befann du dig då i konstnärskapet?

Under många år hade jag i mina arbeten specifikt intresserat mig för havet och Arktis som offentligt rum med global relevans. Genom att vara både en geopolitisk hotspot och ett fragilt ekologiskt system där den globala miljökrisen syns allra tydligast är Arktis en av de centrala platserna på vår jord.

Kan du berätta lite om upplevelsen av att delta på en expedition? 

Jag har haft förmånen att delta i flera naturvetenskapliga expeditioner och en sak som alla expeditioner har gemensamt är att det handlar om ett extremt välfungerande maskineri och teamarbete, där varje person har en tydligt ner till varje detalj definierad uppgift, från varje involverad forskare till besättningen.

För mig gav expeditionen 2013 en väldigt bra erfarenhet att fundera på tvärvetenskapliga möjligheter till samarbete. Det har jag direkt och väldigt konkret använt mig av i senare projekt. Genom att aktivt ta initiativ till samarbete har jag som konstnär kommit in redan från början i projekt och därmed också fått ett fördjupat kunskapsutbyte.

Relaterar installationen Soundings till expeditionen 2013? 

I allra högsta grad. Initialt var syftet att göra ljudinspelningar under den grönländska isen i samband med att Oden la till för att utföra tester. Jag hade en vision om ensamhet, tystnad och ett kanske aldrig upplevt djurliv.

Genom min mikrofon och mina hörlurar trädde i stället en bild av människans närvaro i Arktis fram: buller och brus från Odens maskineri, och ljud från olika typer av vetenskapliga mätningar på isen. Ekolodens eviga pingar. Efter några veckors ljudupptagningar började jag i stället intressera mig för just Odens ekolodsteknologi som mäter och karterar havsbotten.

En stor del av forskningen om Arktis är visuellt framställd, som grafer, som kartor, men det väldigt få tänker på är att stor del av denna information genereras genom akustiska undervattensteknologier – det vill säga – genom ljud. Det kan ses som incitamentet till det arbete som ett decennium senare blev Soundings.

Kan du berätta lite om Soundings? 

Soundings är kort och gott den vetenskapliga termen för mätning av havsdjupet. Det sker genom sonarteknologi där man genom att sända ut ljudsignaler genom vattnet mäter de reflektioner som ljudsignalerna genererar och översätter detta till visuella kartor av havens okända sjöbottnar, så kallade bathymetriska kartor.

Den audiovisuell konstinstallation Soundings bygger på bathymetriska data från Polarforskningssekretariatets expedition Ryder 2019 med isbrytaren Oden. Expeditionen ägde rum vid Ryderglaciären på norra Grönland ‒ ett av jordens mest otillgängliga områden. Syftet var att bland annat undersöka om havsbottnens utformning påverkar avsmältningen av Grönlands glaciärer. De grönländska glaciärerna tillhör jordens största och avsmältningen har central betydelse för förändringen av den globala havsnivån.

Verket Soundings återskapar den flera veckor långa rutten i norra Grönland, exakt så som isbrytaren Oden rörde sig. Konstinstallationen består av ljud, visualisering, animation och kartbild som på̊ olika sätt förhåller sig till expeditionens färd och dess insamlade data.

I verket återges rådata med alla de fel som forskarna slipat bort i sin vetenskapliga kartbild. Plötsliga tystnader och hack visar sträckor där teknologierna av olika anledningar misslyckats att mäta. I verket ställs på så sätt den vetenskapliga kartbilden mot teknologiernas begräsningar och görs till en visuell och sonisk upplevelse.