Johan Casselgrens blogg under expeditionen DML 2021/22
Här kan du läsa snöforskaren Johan Casselgrens blogg från expeditionen DML 2021/22. I bloggen beskriver han sina upplevelser från de 43 dagar som han och de andra expeditionsdeltagarna spenderade i Antarktis. Johan Casselgren arbetar som biträdande professor i experimentell mekanik vid Luleå tekniska universitet.
Dag 1-2 (4-5 december 2021)
Efter två veckor i karantän har vi äntligen landat på Antarktis. Beroende på vädret kommer vi få vänta några dagar på en kortare flygresa till Polarforskningssekretariatets svenska station Wasa.
Det som slår mig när jag kommer ut från mörkret i det stora transportflygplanet, är ett fantatiskt ljus som är lika starkt oavsett tid på dygnet. En kraftig isande vind men ändå helt acceptabel kyla. Jag tittar ut över vidderna och inser vilken speciell plats på jorden vi har kommit till.
Dag 3
Under väntan för att komma i väg till Wasa passar vi på att göra en provgrop. I provgropen testar vi olika sensorer. Framför allt testar vi om snön på Antarktis skiljer sig från snön i Norden. Trots att det är kallt blir man mycket varm av att gräva i snön.
Dag 4
Äntligen är vi framme. Det är mycket att göra innan vi kan ta kväll. Både värme, ventilation, kylar, spisar och frysar behöver startas upp. Vatten behöver hämtas och för det behövs bandvagn eftersom vatten hämtas på blåisen nedanför stationen.
Dag 6
Idag tränade vi på att dra upp varandra ur en spricka i isen. Sprickan var bara en sluttning, som tur var, men det är alltid bra att öva. Vi tränade även på att göra snöankare för att säkra upp oss. På eftermiddagen kom mer av vår och den finska basens frakt som hade blivit kvar på den ryska basen. Då flygplanet landande en bit från Wasa använde vi en bandvagn för att hämta lasten. På bilden syns dock den finska bandvagnen och deras bil framför fraktflygplanet.
Dag 7
Första turen ut på glaciären med skoter. Målet för resan var att montera en radarreflektor och att testa PICO-borren. Monteringen av reflektorn gick mycket bra och är nu på plats. Samtidigt började vi även gräva ett provschakt. Snön visade sig vara hårdare än vi förväntat, så schaktet blev inte så djupt som vi tänkt. Vi gjorde mätningar så djupt som vi kunde. PICO-borren fungerade, men vissa justeringar behövs göras för att det ska bli enklare att utföra själva borrningen.
Dag 8
Idag var det också fint väder. Det blev en tur på glaciären för att testa monteringen av lasersensorn som mäter olika snötyper. Monteringen fungerade bra och vi kunde samla in data för senare analys, då vädret inte är lika bra. Vi gjorde även referensmätningar av höjdskillnader i snön, för att undersöka om lasersensorn kunde ge en uppskattning av ojämnheten. Lasersensorn är monterad på skoterkälken i bilden.
Dag 9
På kvällen var det vindstilla. Då passade några av oss på att ta en tur upp på fjället bakom stationen. På toppen var det en fantastisk utsikt!
Dag 10
Dagen startade med en tur för att leta gamla radarreflektorer. Efter lunch åkte vi ut för att montera den andra radarreflektorn som vi hade med oss. Monteringen gick bra. Vid denna plats använde vi även PICO-borren för att ta upp snöprover för att dokumentera densiteten i snötäcket. Efter det åkte vi en annan väg tillbaka till stationen. Det gjorde att vi rundade fjället som stationen är placerad på. Där vi fick uppleva helt otroliga vyer av fjället.
Dag 11-13
Stormen har dragit in och det blir mest arbete med att analysera data. På en närbelägen väderstation uppmättes vindstyrkor i byarna på 50 m/s så det går inte att gå upprätt. Dessa bilder är tagna från samma ställe, men under stormen är sikten så gott som noll.
Dag 15-16
Efter solsken kommer storm, men trots stormstyrka på vindarna behöver saker utföras. Så som att hämta mat, starta generatorn och byta olika tunnor för avfall. Det kan vara svårt att förstå hur mycket det blåser. Det är svårt att stå rakt och att utföra olika sysslor kräver extra eftertanke, till exempel vad som händer när vinden tar tag i en tunna. Tyvärr är det omöjligt att utföra de mätningar som var planerade i detta väder. Både sikten och vinden gör det svårt att navigera och kylfaktorn gör att risken för kylskador ökar. Även maskinerna riskerar skador när snö tränger in överallt.
Dag 17-19
Enligt väderprognoserna kommer vi vara inblåsta fram till julafton. Vi får återkomma med blogginlägg efter jul. Vi på polarstationen Wasa vill därför önska er en riktigt god jul!
Dag 20-21
Efter stormen kom det vackra vädret, det första vi passade på att göra var att åka och undersöka om radarreflektorn vi monterade var kvar. Som en julklapp visade sig att den stod kvar men vi var tvungna att gräva fram den.
När vi kom tillbaka till stationen var det julfirande, julmaten bestod av köttbullar, Janssons, julkorv och lite olika slags fisk vilket var perfekt. Sedan såg vi även Kalle Anka, som en bonus hade min familj skickat med en julklapp med en mössa och en jättefin teckning som mina barn ritat.
Dag 22
När nu vinden lugnat ner sig är det bara att passa på och åka ut och mäta. På juldagen gick resan mot Plogen för att undersöka olika punkter där reflektionen av snön är olika. Syftet var att borra med PICO-borren för att se om densiteten av snön skilde sig mellan de olika punkterna. Ibland tog vi i lite för mycket när vi förlängde borren, men vi kom ner cirka 5 m. Tyvärr var det dålig sikt så vi kunde inte ta oss upp högre på Plogen.
Dag 23
Solen lyste och humöret steg direkt. Idag blev fokus Rampen som är en landtunga som sträcker sig ut mot Shelf-isen. Shelf-isen innebär att det inte är berggrund under utan vatten under isen. Det intressanta i mätningarna var att vi hittade mer is i snökärnorna än vi gjort på andra ställen. Nackdelen är att det blir jobbigare att borra!
Dag 24-25
För första gången skulle vi åka ut och övernatta, övernattningen skulle ske i arkarna. Efter ett antal mätningar stannade vi och slog läger. Då vi inte hade nog med vatten fick vi smälta snö på kaminen. Under natten blåste det en del men det gick helt ok att sova, dock var ju solen uppe så det blev inte mörkt i arken.
Dag 26
Efter övernattning och flera mils skoterkörning stannade vi i närheten av stationen under dagen. Fokus för dagen var försöksmätningar av snöns ytojämnhet med hjälp av bildanalys och lasermätningar.
Dag 27
Då sikten var perfekt så gav vi oss av mot Plogen igen i förhoppning om att kunna göra mätningar mot toppen av fjället. Då vädret var med oss och vi hade sol och ingen vind kunde vi även ta oss upp högst upp på Plogen.
Dag 28
Nyårsafton ägnades till att gräva. Målet var att gräva upp en radarreflektor som stått utplacerad sedan säsongen 2019/2020. Som tur var visste vi var den var placerad för det var bara ca två decimeter som stack upp. Så efter att grävt ett cirka 3,5 meters djupt hål fick vi upp den.
På kvällen blev det god mat och Grevinnan och betjänten, för att sedan skåla in det nya året. Gott nytt år!
Dag 29
Vilodag, som spenderades med att ta en promenad på nunataken Basen som forskningsstationen Wasa är placerad på. En promenad med många fina utsikter.
Dag 30
Då vi hittade intressanta islinser i de mätningar vi gjorde vid Rampen så valde vi att åka tillbaka. Men denna gång åkte vi ut på Shelfisen vilket innebar att vi faktiskt var ute på havet. Mätningarna gav mer intressanta resultat, men när man rör sig i dessa områden är det viktigt att vara uppmärksam på issprickor, så vi rörde oss med stor försiktighet.
Dag 31
Vi förbereder oss för en längre tur med arkarna där vi ska montera en automatväderstation. Som tur är har vi hjälp av våra logistiker och tekniker som hjälper oss att få med oss all utrustning och de reservdelar som vi behöver till kälkar och skotrar. På bilden syns Mikael Thörnäs, logistiker.
Dag 32
Under färden mot platån Ritscherflya passerade vi bergstoppen Fossilryggen, där vi stannade och tittade till en av finländarnas sensorer. Fossilryggen är en fascinerande plats med alla sina olika bergarter. Efter Fossilryggen hade vi cirka 45 km kvar till platsen där vi skulle montera automatväderstationen. När vi kom fram ställde vi upp arkarna och monterade det uppfällbara tältet. Men eftersom vädret var så fint och det är ljust dygnet runt så började vi även montera masten till väderstationen.
Dag 33
Jag och Annika fortsatte med monteringen av väderstationen medan Ian och Andrew åkte iväg för att utföra PICO-borrningar. Monteringen gick bra men det var många sensorer som skulle monteras, grävas ner, och sedan kopplas in i logerna. Batteriet, den stora svarta lådan, skulle också grävas ner. Allt behövdes göras i rätt ordning eftersom masten skulle höjas eftersom.
Dag 34
Monteringen av väderstationen slutfördes och strömförsörjningen fungerade direkt som det var tänkt. Programmet för loggningen laddades upp och testades och det mesta fungerade som det var tänkt. Efter det rev vi basen eftersom sämre väder med dålig sikt var på väg in. Största delen av vägen hem var det vackert väder och bra sikt. När vi närmade oss Basen, fjället där forskningsstationen Wasa är placerad, kunde vi se ett intressant väderfenomen då det hade bildats ett orografiskt moln över Basen. När vi sedan närmade oss basen blev det tjock dimma som gjorde att vi fick köra mycket långsammare. Men när vi väl var hemma igen var vi över molnen :)
Dag 35
Denna dag blev en vilodag då sikten var väldigt dålig och vi behövde ta hand om all den utrustning vi haft med oss på vår fälttur.
Dag 36-37
Nu är det bara några få dagar kvar här på Wasa. De sista mätningarna behöver planeras och genomföras. Under två dagar åkte vi ut och gjorde några komplimenterande mätningar på punkter som inte ligger särskilt långt från Wasa. Ute på isen är det viktigt att alltid ha GPS med aktuella rutter ifall sikten försvinner eller om ett område med issprickor närmar sig. På bilden kör Annika, Andrew och Ian skoter.
Dag 38
Sikten var dålig och vinden stark, så vi tog hand om all utrustning som vi använt under vår tid här på Wasa och började började packa ihop den. Allt som vi har använt och plockat fram när vi kom ska förvaras så att utrustningen klarar vintern och kan användas av nästa team. Under dagen passade vi även på att analysera vissa delar av den data som vi samlat in.
Dag 39
Vädret klarnade upp och blev riktigt fint. Vi valde vi att utföra en sista mätning och att montera den reflektor vi grävde upp tidigare. Reflektorn monterades på Basen inte långt från polarstationen. På bilden står Annika och Ian och Andrew vid sidan av reflektorn.
Dag 40
Det blev en sista tur för att undersöka en idé kring ytstruktur av istäcket. På eftermiddagen plockades den sista utrustningen ihop och allt utom den personliga packningen var klar.
Dag 41
Vi hade tänkt oss en lugn dag när vi skulle packa ihop vår personliga packning och ta en sista promenad upp på toppen av Basen. Jag och Andrew hann komma i väg, men efter 20 minuter fick vi ett meddelande att flyget till Novo, den ryska basen, skulle komma om tre timmar så det var bara att vända tillbaka och packa klart. Flyget till Novo kom på tid och vi nådde Novo som planerat!
Dag 42
Väntan. Nu sitter vi på Novo och väntar på information om när vi ska få flyga vidare.
På vägen hit uppfylldes en av mina önskningar när jag fick veta att jag skulle åka till Antarktis, att få se en livs levande pingvin!
Dag 43
Nu är det nära! Planet har landat och om allt går som det ska ska vi lyfta 03:00. Tiden har skjutits fram tre timmar på grund av dåligt väder på olika ställen där andra passagerare skulle hämtas.
Dag 44
Vi kom iväg! Efter sex timmar i ett inte alltför bekvämt flygplan landade vi i Kapstaden. Efter lite testning på flygplatsen kunde vi slutligen checka in på hotellet. Nu återstår bara två dagar av expeditionen innan jag är hemma. Med det vill vi tacka Polarforskningssekretariatet, Rymdstyrelsen, Luleå tekniska universitet, Stockholm Universitet och Högskolan i Gävle som har gjort denna expedition möjlig.