‒ Första expeditionen var enkel för mig. Då fick jag en packad väska och flygbiljetter. Nu är det jag, som tillsammans med mina kollegor, ska se till att allt fungerar och finns på plats. Det är jättekul, men jag hade ingen aning om hur mycket arbete som ligger bakom en expedition när jag landade i Antarktis för första gången i december 2016.

Vilket var ditt första intryck av Antarktis?

‒ En halvtimme innan vi landade sänktes temperaturen i flygplanet och vi blev ombedda att sätta på oss ytterkläder. Alla satte på sig täckjacka, täckbyxor, balaklava, mössa och vantar. När vi klev av var det fyra minusgrader, sol och vindstilla. Det var inte så kallt som alla hade sagt, men senare fick jag uppleva kyla när vi tältade i 29 minusgrader.

‒ Jag slogs också av landskapet och av hur stort Antarktis är ‒ och gör det fortfarande. När vi kör skoter eller bandvagn kan vi åka i timmar eller dagar utan att varken se berg eller vatten. Allt är vitt. Ibland är ytan skrovlig och ibland slät, det är en speciell upplevelse.

Ett bygge som ska underlätta

Något som utmärker årets expedition DML 2022/23 är att den endast är sex veckor lång. Tre nya personer deltar och fokus kommer vara på att färdigställa det garagebygge som påbörjades förra säsongen.

‒ Att vi inte kunde färdigställa garaget berodde på att det saknades delar i leveransen. Ett garage kommer underlätta arbetet enormt mycket. Då kan vi serva och reparera våra maskiner inomhus. Om bygget går bra kommer vi förhoppningsvis hinna med att köra ut en bränsledepå till vår andra station Svea. Dit är det cirka 20 mil enkel väg och vi använder oss av en bandvagn för transporten. Bränsledepån kommer att användas vid en kommande expedition.

Ett byggprojekt i Antarktis är något annat än på hemmaplan. Det finns inte tillgång till de maskiner som normalt hade använts och marken på stationsområdet är inte slät, utan täckt av sten. Det kräver mycket eftertanke, problemlösningsförmåga och uppfinningsrikedom ‒ men Ola Eriksson är hoppfull inför att kunna färdigställa bygget, bara vädret tillåter det.  

Vid förra året expedition blev deltagarna instormade på Wasa under cirka tio dagar. Vädret är alltid en utmaning, speciellt under årets korta expedition. Om samma sak händer igen förloras viktig arbetstid. Väderrapporter skickas två gånger dagligen från Alfred Wegenerinstitutets vädertjänst i Kapstaden. Rapporterna landar på den enda dator som finns på stationen. Kontakten med omvärlden är begränsad under vistelsen på Wasa.

‒ Visst saknar man anhöriga men det går att skicka och ta emot textmeddelanden genom de kommunikationsenheter som alla är utrustade med. Nu har internet blivit bättre på stationen, men jag hoppas nästan att det inte blir ännu bättre. Senast kunde vi gå in och läsa nyheter men inte se bild och video. Det är ganska lyxigt men gör att det inte känns som lika mycket vildmark. Att vara frånkopplad är ganska skönt. Det ger också möjlighet att bara fokusera på arbetet som ska göras. Man jobbar mycket och långa dagar.

Antarktisexpeditioner kräver framförhållning och samarbeten

Resan från Kapstaden till Antarktis är beräknad till den 15 december, om vädret tillåter. Men som expeditionsledare planerar Ola Eriksson redan för kommande expeditioner.

‒ Vi planerar flera år framåt. Alla förbättringsarbeten som ska göras kräver att det finns saker på plats. Allt som ska skickas till Antarktis går med fartygsfrakt och sen behöver godset transporteras vidare till Wasa. Det kräver lång framförhållning och samarbeten med andra länders forskningsstationer, främst Norge, Finland och Tyskland.

‒ Vissa år åker inte tyskarna till sommarstationen Kohnen som ligger på högplatån och då blir det ett uppehåll i transporterna. När de åker till och från Kohnen kan de ta saker åt vårt håll. Sen är det 12,5 mil från Wasa för att hämta upp det. Med bandvagn tar det ett dygn tur och retur. Alternativet är att hämta leveranserna på den största tyska stationen Neumayer och det kan ta en vecka.

Säkerhet inför transporter

När deltagarna i DML 2022/23 anländer till Wasa ska stationen öppnas upp och sen står träning i att hantera rep och räddning ur glaciärspricka på schemat.

‒ Under fältkursen i Abisko tränade vi på att hantera rep, men vi har ännu inte varit på en glaciär tillsammans, så det ska vi träna på. I år kommer vi mest befinna oss vid Wasa, men om vi åker till Svea färdas vi över glaciärer. Rutten är tidigare körd och anses säker, men det är viktigt att vi har tränat så att alla kan sprickräddning.

Den här säsongen ska fem deltagare husera på forskningsstationen Wasa. Om stationen är full får upp till fyra personer dela rum, totalt finns det 12 bäddar, men i år blir det gott om utrymme.

‒ Vi bor bekvämt, har det bra och äter gott. När det är full storm kan bli svalt inomhus, runt 10–12 grader, men är vädret bra har vi normalt kring 20 grader inomhus. Det finns vatten, värme och el men inget ”kommer av sig självt”. Vatten behöver hämtas, gasol bytas, generatorn tankas och toaletter tömmas. Det får alla hjälpa till med.