Ninis Rosqvist är professor i geografi med inriktning naturgeografi vid Stockholms universitet. Hon har 40 års erfarenhet av forskning i kalla miljöer, bland annat på Grönland, Antarktis och i Kebnekaise och Abiskofjällen. Under iQ2300 2025/26 leder hon forskningen i ett projekt som undersöker en glaciärs massbalans.

Kan du kort beskriva vad ert forskningsprojekt Surface Mass Balance (WP8) handlar om och vilka forskningsfrågor ni vill besvara?

– Vi samlar in data som visar hur mycket nederbörd som faller över tid och hur den fördelar sig inom det geografiska område vi studerar. Vi behöver förstå hur olika processer i atmosfären påverkar både mängden och fördelningen av nederbörd. Sådan information behövs bland annat för att förbättra matematiska modeller som beskriver klimatets påverkan.

– En glaciärs massbalans bestäms av hur mycket snö som tillförs och hur mycket snö – och eventuellt is – som smälter under ett år. I området vi undersöker förekommer korta perioder med temperaturer över 0 grader när luft från det omkringliggande havet tränger in över kontinenten, men snösmältning är fortfarande ovanlig.

Varför är Riiser-Larsen-isen särskilt intressant för studier av snöackumulation?

– Hela Riiser-Larsens shelfisdräneringsområde är intressant för studier av hur mycket snö som faller och hur den fördelar sig. Vi har valt att mäta detta längs en linje (en transekt) från kanten av shelfisen, där den möter havet, upp till polarplatån, alltså ovanför forskningsstationen Svea. Då får vi en bild av hur snöackumulationen varierar med avståndet från kusten och med höjden över havet.

– I slutet av 1980-talet analyserades firnkärnor (firn är årsgammal snö) som var 10 meter långa och representerade perioden från 1972 och framåt. Vi kommer att återbesöka dessa platser för att bygga en ännu längre dataserie.

Hur går datainsamlingen till i praktiken – vilka metoder och instrument använder ni under fältarbetet?

– Vi tar de översta proverna för hand i ett schakt, kanske några decimeter djupt, eftersom den snön sannolikt är ganska lös. Därefter borrar vi upp kärnor av hård snö och firn (90 mm i diameter) och analyserar dem i den laboratorieutrustning vi har med oss i fält, en så kallad LISA box. Genom att smälta kärnan och analysera smältvattnets kemiska innehåll kan vi identifiera årslager och beräkna hur mycket snö som har tillförts mellan säsonger. Vi mäter också snöns täthet (densitet) för att kunna beräkna hur mycket vatten som snön och firnen innehåller.

– Vi räknar med att kunna gå cirka 10 år tillbaka i tiden på många provtagningsplatser. Vi kommer också att såga upp en firnkärna i 5 cm-bitar och ta hem dem (i smält form) för att kunna analysera annan kemi i labbet. På några platser borrar vi oss längre tillbaka i tiden för att knyta an till den dataserie som redan finns. Därmed kan vi kanske presentera en omkring 50 år lång sekvens.

– Med hjälp av markradar som dras efter skoter mäter vi genom snön och firnen för att spåra samma lager som vi identifierar genom den kemiska analysen. Genom att mäta mellan och kring provplatserna får vi också kunskap om hur snön fördelas geografiskt.

Vad kan analyserna av borrkärnorna (densitet och kemi) berätta om klimatet under de senaste 50–100 åren?

– Framför allt visar data hur mycket snö som har tillförts på olika platser, och om det har förekommit smältning. Smältning kan vi se om vi hittar islager i snön – alltså spår av smältvatten som har frusit igen.

Hur används dessa data för att förbättra klimatmodeller eller satellitbaserade observationer?

– Vi använder en klimatmodell med hög rumslig upplösning. Med rätt ingångsdata kan den beräkna hur mycket snö som faller på olika platser. Genom våra fältdata kan vi testa hur bra modellen stämmer och förbättra den. Information från satelliter, exempelvis radardata, kan bland annat användas för att mäta hur isytans höjd ändras över tid. Snöns täthet påverkar tolkningen av radarsignalerna, så den informationen är viktig.

Vilka utmaningar finns vid provtagning och logistik längs transekten i östantarktiska inlandsmiljön?

– Säkerheten är viktigast. Vi kommer främst att röra oss längs en rutt som finns inlagd i våra GPS:er och som bedöms vara relativt säker. Det finns inga kända glaciärsprickor längs den, och flera tidigare expeditioner har färdats här. Eftersom analyserna i fält tar lång tid blir det en utmaning att hålla alla delar i LISA-boxen i drift – och att samtidigt hålla oss varma.

Hur samarbetar ni inom teamet och med andra arbetspaket i iQ2300 – före, under och efter fältsäsongen?

– I vårt team (WP8) är vi tre forskare: jag själv och två forskare från Danish Meteorological Institute: Ruth Mottram – som har varit på fältarbete på Grönland flera gånger, och Clément Cherblanc, som är doktorand. Vi träffades första gången under träningen i Abisko. Sedan har vi förberett oss genom att lära känna utrustningen före expeditionen. Vi kommer att analysera data tillsammans redan i fält, fortsätta efter fältsäsongen och därefter författa flera vetenskapliga artiklar – även tillsammans med andra forskare inom iQ2300. Projektet är uppdelat i olika arbetspaket, men de grundläggande frågorna är gemensamma, så samarbete över arbetspaketsgränserna är mycket viktigt.

På vilket sätt kopplas resultaten från WP8 till den större frågan om havsnivåförändringar i iQ2300?

– Kunskap om hur förändringar i atmosfärscirkulationen påverkar inlandsisen är viktig, eftersom den ligger till grund för simuleringar av hur framtida uppvärmning kan påverka Antarktis. Området vi studerar är en viktig geografisk pusselbit i ett större sammanhang – där det mest centrala är att förstå hur balansen mellan snötillskott och smältning i den östantarktiska inlandsisen kan påverka framtida havsnivåförändringar.

Vad hoppas du personligen att arbetspaketet ska bidra med vetenskapligt?

– Jag hoppas att vi får fram riktigt bra resultat som visar hur snöackumulationen har varierat över tid, och att vi kan använda den kunskapen för att förbättra klimatmodellen så att beräkningarna av framtida effekter av uppvärmning blir säkrare. Jag tycker det är spännande med en lång serie, kanske 50 år, men då måste vi lyckas borra upp minst 25 meter långa kärnor. Det blir en utmaning och kommer att ta lång tid att analysera.

Är det något du själv särskilt ser fram emot inför årets expedition?

– Jag ser fram emot att äntligen få besöka Wasa. Jag har inte varit där tidigare, utan valt att forska på en ö utanför Antarktis där mindre glaciärer smälter snabbt. I fjällen har jag under många år grävt och borrat i blöt snö på olika isar, så jag ser också fram emot att få jobba med torr snö – som förhoppningsvis inte har börjat smälta än.

– Några av oss som deltar i årets expedition har jobbat ihop förut i svenska Arktis, så det ska bli roligt att ta vid igen tillsammans. Och så förstås: att fira midsommar samtidigt som jul är ju en kul kontrast!

 

Forskare som deltar i arbetspaket 8

• Ninis Rosqvist, Stockholms universitet (PI)
• Ruth Mottram, Danish Meteorological Institute (Co-PI)
• Clément Cherblanc, Danish Meteorological Institute