14 september, Norra ishavet, N82.5 E05.1

Under veckan som gått har det blivit allt tydligare att vi har gått in i den frusna säsongen här i norr. Det finns inte längre något öppet vatten mellan isflaken utan det har ersatts av ett lager nybildad is. Denna kan ta sig olika uttryck: ibland är den plastisk och böjer sig för vågor utan att gå sönder, ibland är det tunna skikt som, när de kolliderar, bildar ett slags blixtlåsmönster. Men ibland är det bara ett grått lager fruset slask. Isbjörnarna vi passerade häromdagen kan nu vandra från flak till flak utan att behöva simma. De är visserligen utmärkta simmare, men det är ju lite kallt i vattnet!

Vädret har varit lite bättre, men vi märker av fryssäsongen också i lufttemperaturen som sjunkit till -10 grader några dagar – och ännu lägre när dimman och de låga molnen lättar och solen tittar fram. När det är dimma, vilket är rätt ofta, är det lite mildare än när solen skiner. Men i dimman samlar vi också på oss ganska mycket frost, både på fartyget och på instrumenten. Vi har fortsatt med några vetenskapliga stationer för att samla vatten, havsis och sediment, och med att flyga ut och provta med helikoptern. Huvuduppgiften denna vecka har dock varit att kartlägga havsbotten med sonar för projektet Polar Connect, som handlar om att dra en fiberoptisk kabel tvärs över Arktis.

Den organiserade delen av forskarskolan är nu mestadels avslutad. De sista föreläsningarna hölls förra helgen och i veckan hade vi den sista grupparbetspresentationen. Studenterna redovisade en syntesrapport om ekosystemet i centrala Arktis som de hade läst. De gjorde ett fantastiskt gediget arbete, och det känns som vi alla är en del av ett kollektivt lärande varje gång vi sätter oss ner och diskuterar.

Studenterna arbetar nu med sina individuella rapporter, som de måste lämna in för examination. På evenemangsfronten hade vi talangtävling i torsdags – helt frivillig, förstås – med flera framträdanden i musik och poesi: seriöst, tankeväckande och roligt i en salig blandning tillsammans med vänner. Alla vann första pris. I lördags hade vi avskedsmiddag. Det är alltid en sådan, och även om vi inte skiljs åt förrän på fredag är det bättre att ha den innan vi går ut i öppet vatten där Oden har en tendens att rulla en del. Vi klär också alltid upp oss till lördagsmiddagen för att markera att en vecka gått. Denna lördag blev det extra fint med vita dukar, tal och utdelning av expeditionsintyg.

Text av: Michael Tjernström, ECS-program Coordinator