Lomonosovryggen, Norra ishavet, 5 september 2025

Jag heter Cristina Bernárdez och arbetar som gymnasielärare i Lysekil. Men just nu har jag bytt lektionssalen mot en isbrytare! Jag befinner mig ombord på Oden, som bryter sig fram genom isen vid Lomonosovryggen, mitt i hjärtat av Arktis. Mitt mål med expeditionen är att förmedla polarforskning till mina elever – och förhoppningsvis till många fler. Jag frågar, fotograferar, lyssnar och lär mig allt jag kan om vad forskarna gör och varför.

Samlar material till undervisningen

Eftersom vi har begränsad internetuppkoppling här ombord, har jag några fantastiska elever hemma som sköter mina konton. Tack vare dem hålls hela skolan uppdaterad om vad jag upplever här. Samtidigt planerar jag för hur jag ska använda allt jag ser och lär mig i min undervisning – och samlar material för framtida lektioner.

Jag samlar också planktonprover som mina elever ska få undersöka. Eftersom planktonbiomassan är låg i Arktis krävs det att jag filtrerar många liter vatten för att koncentrera organismerna. All data som fartyget samlar in med korta intervall – position, vatten- och lufttemperatur, med mera – kommer också att bli ett värdefullt verktyg för eleverna när de fördjupar sig i Norra ishavet.

Ibland får jag hjälpa till med provtagning, vilket är det bästa sättet att verkligen förstå forskarnas arbete och resultat. För två dagar sedan fick jag följa med i helikopter till en isstation och assistera Lina Rotermund från Dalhousie University i Kanada. Själva flygningen var en hisnande upplevelse, ett nytt perspektiv på det islandskap jag betraktat i veckor. Vi flög framför Oden, som sedan åkte ikapp oss, så att hemresan skulle bli enklare och kortare. Piloten och forskarna valde en plats som både lämpade sig för provtagning och var tillräckligt säker för att arbeta på under några timmar.

Vid iskanten med forskarna

Lina och jag arbetade vid iskanten, säkrade med sele och lina som var fästa i en isborr några meter från kanten. Vi hissade ner en Vertical Microstructure Profiler (VMP), ett instrument som, med hjälp av superkänsliga sonder, mäter temperatur, salthalt och små variationer i vattnets rörelse (skjuvning) flera gånger per sekund. På så vis kan man undersöka varje centimeter av vattenkolumnen, ner till 500 meters djup, och förstå hur välblandade vattenmassorna är. Instrumentet måste falla fritt i vattnet, så linan får inte sträckas – vilket kräver att man arbetar snabbt och fokuserat.

Det kändes tryggt att ha en isbjörnsvakt i närheten, särskilt när blicken är fäst vid vattnet och koncentrationen är total. Timmarna blev intensiva, och tidsuppfattningen försvann. Den enda distraktionen var en liten säl som dök upp flera gånger, nyfiken på vad vi höll på med.

Landskapet var obeskrivligt vackert. Tyst. Allvarligt. Mot slutet tittade solen fram, och när allt var packat i helikoptern igen, tog vi en kopp värmande kaffe och njöt av den magiska känslan av att stå på ett drivande isflak, mitt i Arktis.