Lauren och Samantha, PhD studenter vid University of Connecticut, kommer på besök under förmiddagen. De arbetar med en podcast som ska vävas in i deras PhD. Expeditionens konstnär ska bli temat för ett avsnitt. Samantha undrar hur jag påverkas av isen och havet jämfört med den svenska naturen. Jag förklarar att en stor skillnad här är att jag inte kan ge mig av. Jag är omgiven av öppna vidder, men jag kan inte röra mig mot dem. Lauren, som kikat i min bok om Jonas Falck, där jag utgått från företeelser och djur i naturen, undrar hur jag arbetar i denna mer sterila miljö. Jag förklarar att istället för att finna saker i naturen så fantiserar jag om djupet, allt det vi inte kan se men ana oss till. En annan stor skillnad med den här miljön är att det finns så många människor som sitter på spetskompetens och livserfaranheter. Jonas Falck uppstod som samtalsparter just eftersom jag inte hade någon att ställa frågor till. Kontrasten är enorm. Så jag har valt att ta vara på möjligheterna som uppstår på grund av just detta. Jag ställer många frågor och riktar dem till existerande personer. Jag återkommer ofta till ett citat från Platons dialoger: ”Och på vilket sätt tänker du söka efter det som du inte alls vet vad det är?” Jag tänker att de här veckorna är ett tillämpande av det förhållningssättet. Jag vet inte alls vad jag letar efter, men jag letar ändå. Allting kan vara betydelsefullt. I den här situationen blir mina viktigaste verktyg frågvishet, öppenhet och förundran.

Efter intervjun spelar jag ytterligare en pingismatch i gruppspelet. Jag börjar även teckna på en hemlighet. Den kommer att avslöjas innan resan är över.

På kvällen träffas en mindre grupp teckningssugna medresenärer i relaxen utanför bastun på 1:a våningsplanet för andra krokipasset. Det ger energi, att sitta tillsammans djupt koncentrerade, i en situation där seendet och handens rörelse får leda. För en stund existerar inget annat än här och nu.