Dimmans dag med dålig sikt. Tillträde till isflaket enbart för forskare som utför batteriutbyten. Vi fick isbjörnsbesök natten till måndag, så det finns viss oro för att något vitt och hungrigt kan dyka upp.

Niklas kommer förbi, eftersom hans plan om att ge sig ut på isen ställdes in. Bläddrandet i den bastanta ”Svenska flottans historia, band I”, för in oss på svenska kungligheter och starka personligheter genom tiderna. Niklas berättar om kvällsagorna med farmodern. Bland andra var riksmarskalk Axel von Fersen ämne för berättarstund. Aktiv vid amerikanska frihetskriget, älskare till Marie-Antoinette och medhjälpare vid den franska kungafamiljens misslyckade flyktförsök, gick han en dramatisk död till mötes då han lynchades på Stockholms gator, mitt framför soldater ur Svea livgarde. En annan stark personlighet som dyker upp är Cecilia Vasa, vars livsöde inkluderar ett nära band till drottning Elisabet I, kärleksaffärer, skulder och sedan ett liv som pirat med omfattande kaparverksamhet på Östersjön.

Vid fyratiden behöver jag energi och går ner till syrbordmässen och äter en apelsin medan Samantha lägger pussel. Hon är doktorand och arbetar tillsammans med Penny med att hämta upp och analysera iskärnor. Samantha har sin första lediga dag och hittar några pusselbitar så att isbergen runt Titanic fortsätter växa fram. Ännu lyser alla lampor inne i fartyget. Det här är tredje gemensamma pusslet som kökspersonalen påbörjat och som vi alla kan bidra till.

Jag har förstått att de kommande dagarnas iskärnor kan bli spännande. Först värme, sedan en dag av kyla, varefter den mer långvariga värmen väntas komma in. Så det är bra att hinna med en dag av vila innan det intensiva arbetet sätter igång.

Vilka spår kommer vår tidsålder att efterlämna. Vi som avlägsnar hela berg för att komma åt mineralerna i dem, för att inte tala om kärnavfallen vi kapslar in i en grav som är tänkt att överlev den art som skapat den. Slukhålet efter Kiruna blir framtidens spårfossil, ett minne eller en frånvaro i marken efter en avlägsnad kropp. Jag läser i Robert Macfarlanes bok ”Underland”: ”I framtida iskärnor och sediment kommer en kvävetopp att vara ett av de främsta kemiska kännemärkena för antropocen, en topp som orsakats av global masskonsumtion av syntetiska kväverika gödningsmedel och fossila bränslen.” När jag nu läser om dessa anteckningar jag fört, sjunker orden djupare in. Kanske handlar det om att jag nu vet vad en iskärna är, hur de hämtas in, analyseras och vilka som utför arbetet. Men kanske än mer handlar det om insikten att teorin är väl positiv. Sannolikheten att det existerar flerårig is i framtiden är nämligen inte särskilt stor.

Idag läggs de sista pusselbitarna av isberget som ska sänka Titanic och imorgon ska isen beträdas och genomborras. Oden, hon står stadig, omfamnad från alla sidor av vida isflak.

Text: Ida Rödén