Oden rör sig hela natten, men någon timme innan väckarklockan ska ringa stängs motorerna av. Den där tjocka isen igen. Den som bråkar med Oden, gör henne illa och ytterst förtvivlad. Så vi står stilla här, vid vårt vidsträckta isflak. Bakom oss är helt öppet vatten. Framför oss, ett ogenomträngligt istäcke.

I denna limbo passar jag på att spela pingis med Anais. På kvällstid kan det vara svårt att komma in i själva spelandet eftersom vi kan vara uppemot 10 spelare som snurrar runt pingisbordet. Vi behöver båda öva inför den stora pingisturneringen. Så klockan 09.00 börjar vi spela och någon timme senare får vi sällskap av tre andra forskare – vi är inte ensamma i vår tanke att denna dag ger utrymme för annat än arbete.

Då vi står stilla passar vattenforskarna på att göra en CTD-mätning. Nu är det dags att lära känna denna mackapär som alla snackar om. Niklas visar hur maskinen är uppbyggd, hur den sänks ner i djupet, hur den samlar data och hur all data sedan kan läsas. Genom att titta på olika grafer kan forskarna bestämma vilka kurvor som är intressanta och därefter inhämta vattenprover från det djup som fångat deras intresse. C(onductivity)T(emperature)D(epth), där har vi betydelsen av bokstäverna.

När jag inte spelar pingis, äter, fikar eller förföljer forskare (eller besättning), sitter jag och klurar på detta med lodande. Finns det ett gammalt lod ombord? Som en start hittar vi linan. Adam står modell när jag undersöker om de uppmärkta måtten kan vara en famn, det vill säga 180 centimeter. Han har den rätta längden. Det känns helt rimligt. Adam: från skallens topp mäter han en famn ner till tåspetsen. Tänk om vi skulle börja mäta allt som ett djup istället.

Dagen avslutas på det mest perfekta sätt. En isbjörnsmamma med sitt barn kommer framlufsande och hälsar på!

Text: Ida Rödén