Fredag 26 maj kl 23.10
Den sökande. Den lodande. Människan drar sig till djupet och genom uppfinningsförmåga undersöker hon havets mest avlägsna vrår. Men det sker på havets villkor. Rachel Carson skriver i ”Havet” att människan ofta glömmer jordens verkliga natur, glömmer dess långa historia, där människosläktets egen livstid endast omfattar en obetydlig bråkdel, ”den värld vi lever i är en vattnets värld, en planet dominerad av ett hölje av världshav, ur vilka kontinenterna sticker upp bara för längre eller kortare tid för att åter försvinna.”
Den lodande. Ordningen på Oden är återställd. Båtsman Mats återfinner tyngden till lodlinan när han städar hyllorna inne i sjappet. Efter lunch gör jag ett besök för att se denna klenod och liksom sig bör har undersidan en urgröpning. Häri trycker man i talg för att prov på botten ska fastna och följa med lodet upp. Det är alltid tryggt att kunna återgå till beprövade, manuella metoder om allt annat fallerat.
Under lunchen får jag en ny gåva. Lauren överräcker ett provrör som hon fyllt med små hoppande kräftdjur – copepoder som fastnat när hon filtrerat vattnet.
Annars har jag haft näsan i böckerna. Jag har bland annat påbörjat Constantine John Phipps dagbok från resan mot nordpolen år 1773. Strax innan middag läser jag hans inlägg från 13 juni där han beskriver svårigheten i att göra mätningar som anger skeppets exakta position. Tillslut får han återgå till äldre tiders räknesätt och genomför tre mätningar av månen och solen för longitud och en tillämpning av ”död räkning” för latitud. Han tar sedan de olika beräkningarna och finner ett genomsnitt som blir den definitiva positioneringen av skeppet. Hela denna skrivelse får mig att tänka på de metrologiska modeller som tillämpas ombord på Oden. Så jag tar trapporna upp till Bryggan där metrolog Andreas hörsammar min frågvishet och tar med mig på en resa genom våra olika beräkningsmodeller. Han ritar diagram och beskriver ensembleprognosen som bygger på genomsnittet av 62 olika mätningar men där problemet är att den matar ut en absolut sanning. För att kompensera tillförs små defekter i form av exempelvis ett felaktigt lufttryck. Han berättar även om väderballongerna vi sänder ut, och om Enok Sarri som förutspådde vädret genom att tyda fiskarnas maginnehåll. Vi får dock ta en paus i föredrag vid 17.15, då jag lovat att teckna ytterligare en isbjörn på en väderballong. Theresas vän ska gifta sig.
Text: Ida Rödén