Idag har det gått en månad sedan vi landade i Longyearbyen och klev ombord på Oden. I och med att vi håller oss vid de isbjörnstätaste latituderna krävs det att vi är på vår vakt. Idag kom vårt 18:e isbjörnsbesök och även idag fungerade rutinerna. Isbjörnsvakten på bryggan upptäcker isbjörn, rapporterar på radion och alla som arbetar på isen avbryter sitt arbete och tar sig snabbt ombord. Ibland används fartygets signalhorn för att skrämma bort björnarna från den dyra utrustningen som har placerats ut på olika mätstationer på isen. Vi har alltid en evakueringsplan där två snöskotrar med slädar används för snabbt ta sig tillbaka till fartyget. Vi har haft många olika isbjörnar på besök: unga, gamla, honor med ungar och två unga hanar i slagsmål. Vi ser även mycket säl.

Forskningsprogrammet är uppbyggt så att det alltid finns ett projekt som får ut viktiga data och insamlade prover nästan oavsett vilka förhållanden som råder. När det är dimma jublar aerosolgruppen på däck fyra, när det är sol och flygväder är alla som är beroende av helikoptern glada. Tack vare strukturerade dagliga avstämningsmöten med forskningsledarna får alla projekt sina behov uppfyllda i mesta möjliga mån. Expeditioner som är inriktade på luftmätningar skiljer sig mycket från andra expeditioner eftersom många av mätningarna sker relativt autonomt. Ofta är det bara ett batteribyte och nedladdning av data som behöver göras, sedan pågår mätningarna dygnet runt utan så mycket synliga ansträngningar.

Ett av de projekt som behöver mycket tid på isen leds av Julia Muchowski från Stockholms universitet. Genom ett hål som borrats upp centralt på isflaket sänks en så kallad multistructure probe ner till cirka 500 meters djup. Instrumentet är inlånat från Göteborgs universitet inom det svenska konsortiet för forsningsfartyg. Efter expeditionen ARTofMELT ska instrumentet packas ner och följa med fartyget Skagerack till en expedition vid Grönlands ostkust.

Inom konsortiet samverkar Stockholms universitet, Umeå universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Polarforskningssekretariatet, SGU, SLU och SMHI. Utbytet rör utrustning, utbildning och personal mellan de svenska forskningsfartygen Electra, Svea, Skagerack, Oden och Ocean Surveyor.

Under ARTofMELT deltar Morgan som vanligtvis arbetar på Svea. Genom att ingå i förtöjningsteamet som förankrar Oden inför isstationer, vara ansvarig för att helipoden hanteras på ett bra, få igång vattenledningar som frusit samt vara isbjörnsvakt ute på isen får han inblick i hur vi sekretariatet arbetar med expeditioner. Förhoppningsvis har alla fartygsoperatörer mycket att lära av varandra.

Text: Åsa Lindgren