Lomonosovryggen i Norra ishavet, 20 augusti (N89°08,6 W151°31,6)

Vi ligger stilla i isen och fiskar med den stora håven, ”the Beam”. Från bryggan ser man helikoptern på avstånd där Frank och Serdar är med piloten Ted och teknikern Mats och hämtar upp fiskelinor, fällor och kameror som hängt ute under natten för studier av fiskförekomst.

Igår var en av de mer spännande dagarna då den stora bottenhuggaren (giant box corer) skulle sjösättas för första gången under expeditionen. Djupet var runt 1300 meter, vi befann oss på Lomonosovryggen. Bottenförhållandena måste undersökas innan så att den är lämplig för att ta sedimentprov och detta görs med det så kallade multibeamet, en sonar som kartlägger havsbotten i tre dimensioner.

När Carlos konstaterat att botten var lagom mjuk och slät så sänktes huggaren ner i djupet. Den är stor och tung och man vet aldrig om man får tillbaka det man sjösätter, men efter en väntan på 1,5 timma så kom huggaren äntligen tillbaka. Glädjen var stor när forskarna kunde konstatera att man fått ett fint hugg, med en vacker, orörd sedimentyta. Redan under kvällen kunde forskarna konstatera att sedimentet innehöll en hel del otoliter (hörselstenar) från polartorsk, vilket gladde fiskforskarna ombord.

Ikväll fortsätter vi färden mot station D, med endast ett stopp på vägen för CTD-provtagning.

Text av: Maria Samuelsson, expeditionskoordinator