Wasa, Antarktis, 2026-01-27

Det var en mycket guppig snöskotertur vi just har kommit hem ifrån! För fem dagar sedan gav vi oss av sydost från Wasa mot Heimefrontfjella. Våra mål var två platser på en vidsträckt isig platå med höjder mellan 850 och 1 200 meter över havet. Det tog lång tid att tillryggalägga de 150 kilometrarna, eftersom vinden hade skapat vackra frusna vågor – sastrugi – ibland upp till en halv meter höga. Längs delar av rutten, där sastrugin var särskilt välutvecklad, tog vi oss bara fram i 12 km i timmen.

En 20 meter lång kärna borrades på nolltid av det nu mycket erfarna kärnborrningsteamet, den här gången utan några missöden (som att förlängningsstift tappades ned i hålet). Att såga upp, packa och väga fem centimeter tjocka sektioner tog betydligt längre tid. När det är blåsigt och kallt – vilket är typiskt – gör vi detta i ett popup-tält. Totalt transporterades 400 snöprover tillbaka till Wasa-stationen för smältning. En ytterligare kärna lindades in och transporterades till LISA-lådan för analys (se föregående inlägg).

Smältvattnet kommer att analyseras vid Stabila isotoplaboratoriet vid Stockholms universitet. Vi utnyttjar det faktum att förhållandet mellan syre-16 (lätt) och syre-18 (tungt) i snö förändras till följd av säsongsmässiga temperaturvariationer. (https://science.nasa.gov/earth/earth-observatory/paleoclimatology-the-oxygen-balance/) Med en tidsskala baserad på variationer i syreisotoper kan vi bestämma hur mycket snö (och hur mycket vatten!) som ackumulerats varje säsong. Resultaten behövs som indata till de inlandsis- och klimatmodeller vi använder för att förutsäga hur den globala uppvärmningen påverkar den antarktiska inlandsisen och takten på havsnivåhöjningen.

Att vistas i arken är riktigt mysigt – om kaminen fungerar! Den första kvällen var så kylig att till och med fotogenen var för kall för att brinna. Efter lite fixande av vår fantastiska stödpersonal tog den sig, och vi kunde värma händer, fötter och middagen – pasta bolognese – vakuumförpackad av vår Wasa-kock.

Midnattssolen skiner fortfarande, men när vi lämnar Wasa och Antarktis nästa vecka kommer den att sjunka under horisonten. Hösten närmar sig, och vi känner av temperatursänkningen – i morse tog alla på sig ett extra lager ull.

Text: Ninis Rosqvist, Stockholms universitet