Makarovbassängen, 1 september

Jag heter Ilaria Barale, är doktorand vid Stockholms universitet och befinner mig just nu ombord på den svenska isbrytaren Oden. Jag forskar på hur kvicksilver rör sig mellan hav och atmosfär. Just nu skriver jag från Makarovbassängen, mitt i Norra ishavet – det känns lite som att skicka ett meddelande i en flaska från ett hav fyllt av is i alla former och storlekar.

Arbetet ombord på Oden

På Oden arbetar jag i teamet för primärproduktion och biogeokemi (arbetspaket 6), där vi undersöker hur växtplanktonsamhällen och kolcykeln påverkas av ett förändrat Arktis. Parallellt driver jag ett eget projekt inom kvicksilverspårning (arbetspaket 12), där jag fokuserar på kvicksilvercykeln i Norra ishavet.

Vattenprovtagning och simulering av havsspray

Varje dag tar vi vattenprover från åtta meters djup, och ibland även djupare med hjälp av CTD – ett instrument som mäter salthalt, temperatur och djup. Vid isstationer tar vi också iskärnor för att förstå vilken roll isassocierad biologi spelar i Norra ishavet.

Jag arbetar också med ett experiment i form av en havsspraykammare som simulerar den salta dimma som bildas när bubblor spricker vid havsytan. Denna process skapar havsspraysaerosoler: mikroskopiska droppar som svävar i luften. Sådana aerosoler kan bära med sig ämnen från havsvattnet, bland annat kvicksilver.

Om kvicksilver sprids till atmosfären via aerosoler innebär det en transportväg som i dag inte finns med i de globala modellerna. I takt med att havsisen minskar och vågor och vind får större spelrum kan mängden havsspray öka. Därför behöver vi förstå hur viktig denna väg kan vara i kvicksilvrets kretslopp.

GoFlo-flaskan och kvicksilverisotoper

För att spåra var kvicksilvret kommer ifrån och hur det omvandlas samlar jag också in vattenprover för analys av stabila isotoper. Vi använder en 60-liters GoFlo-flaska som sänks ner i havet på olika djup. Första gången var det lite nervöst – mycket måste klaffa – men nu är det en smidig rutin tack vare den erfarna besättningen på Oden.

Isotoper är varianter av samma grundämne – i det här fallet kvicksilver – som har olika massa men nästan identiska kemiska egenskaper. De fungerar som kemiska fingeravtryck och hjälper oss att spåra var kvicksilvret kommer ifrån (naturliga källor, mänsklig aktivitet eller något däremellan) och hur det har förändrats längs vägen.

Tillsammans med resultaten från havssprayexperimenten hjälper isotopdata oss att bygga en mer komplett bild av kvicksilvercykeln i Norra ishavet.

Norra ishavet som laboratorium

Genom forskarskolan fördjupar jag mina kunskaper om den arktiska marina miljön, dess biogeokemiska och fysikaliska processer, och dess roll i det globala klimatsystemet.

Den här erfarenheten hjälper mig att växa som forskare. Jag lär mig nya provtagningsmetoder, samarbetar över ämnesgränser och samlar in unika data till mitt doktorandprojekt. Halvvägs in i expeditionen känner jag mig både inspirerad och entusiastisk. Norra ishavet är utmanande, men det är också ett laboratorium utan dess like.

Det här inlägget får bli mitt lilla meddelande i en (GoFlo)-flaska från hjärtat av Arktis.

Ilaria Barale