Martin Jakobsson, professor i maringeologi och geofysik vid Stockholms universitet och Co-chief Scientist för GEOEO tillsammans med Nina Kirchner, professor i glaciologi vid Stockholms universitet, beskriver expeditionen som både utmanande och vetenskapligt mycket givande.

Nådde huvudmålet trots isbergen

– Vi hade uppskattat sannolikheten att nå Victoriafjorden till endast 20 procent, men vi lyckades ändå. Dessutom kunde vi genomföra ett omfattande datainsamlingsprogram med bland annat djupmätningar på strategiskt utvalda platser och temperaturprofiler, säger Martin Jakobsson.

Att nå Victoriafjorden var långt ifrån självklart. Omkring två tredjedelar av fjorden var otillgänglig på grund av en massiv koncentration av isberg. Forskarteamet kunde därför inte gå in med isbrytaren Oden i stora delar av området, men tack vare ett flexibelt arbetssätt och insatser med helikopter kunde viktiga data ändå samlas in. Detta krävde ett nära samarbete mellan forskargrupper, logistikteam samt både fartygsbesättningen och helikopterteamet. Martin Jakobsson beskriver upplevelsen av att se fjorden på plats som slående:

– Det var makalöst att med egna ögon se hur fjordens istunga verkligen hade kollapsat. Miljön i fjorden har transformerats från en relativt lugn fjord med en istunga till att helt domineras av enorma isberg och en brant, kalvande isfront.

Ett pussel av tre glaciärer

Expeditionen är en del av det större GEOEO-temat (North Greenland Earth-Ocean-Ecosystem Observatory), där forskare bland annat undersöker hur glaciärerna Petermann, Ryder och C.H. Ostenfeld reagerar på klimatförändringar. Trots att glaciärerna ligger under likvärdiga klimatförhållanden har de utvecklats mycket olika under de senaste decennierna, något som väckt stor nyfikenhet hos forskarna. Målet med GEOEO är att samla in data som behövs för att förstå dessa skillnader och förbättra modellerna för isarnas framtida utveckling.

– Vi har nu fått svar på många av våra frågor, vilket ger underlag för numerisk modellering av isarnas utveckling, även framåt i tiden under olika klimatscenarier. Vårt mål är att förbättra projektionerna av det framtida bidraget till havsnivåökningen från den norra sektorn av Grönlandsisen, säger Martin Jakobsson.

Samarbete gjorde skillnad

En av expeditionens styrkor låg i det tematiska upplägget där flera forskargrupper samarbetade inom ett gemensamt ramverk. Enligt Martin Jakobsson skapade detta både bättre dynamik och större vetenskapligt genomslag. Han kontrasterar detta mot så kallade ”à la carte”-expeditioner, där olika projekt samlas utan gemensam inriktning, och menar att de största framgångarna ofta kommer när flera discipliner samverkar mot ett gemensamt mål.

– Jag ser bara fördelar med en temastyrd expedition. Vi har ett väldigt brett och djupt samarbete mellan de flesta forskarteamen. Diskussioner uppstår alltid om hur tiden ska fördelas, men det blir avsevärt mer produktivt när det finns en röd tråd av samarbeten i ett tema, och när data som samlas in används av flera forskare.

Under expeditionen samlades stora mängder data in med en rad olika tekniker, exempelvis: multibeam-ekolod för att kartlägga havsbotten, penetrerande ekolod (sub-bottom profiler), provtagning av bottensediment, vatten och plankton med olika provtagningsutrustningar, kemisk analys av porvatten, radioekolodning över glaciärerna med helikopter samt DNA-analyser från sediment i sjöar. Dessutom användes avancerad akustik för att kartlägga vattenmassor och deras biologiska innehåll, mätningar av växthusgaser i luft och vatten samt geologisk kartering på land och insamling av drivved för att rekonstruera klimat och havsis bakåt i tiden. Denna typ av multidisciplinär datainsamling skapar nya möjligheter att förstå hur den marina kryosfären samspelar med klimat och ekosystem – kunskap som är direkt relevant för samhället.

Arktis förändras – och konsekvenserna märks globalt

Martin Jakobsson betonar att klimatförändringarna redan är här och att förståelsen för vad som sker i Arktis är avgörande:

– Klimatförändringen är en realitet, och vad som händer med kryosfären påverkar oss, dels genom återkopplingar på klimatet och förändringar i ekosystemen, dels direkt genom bidraget till den globala havsnivåökningen, där Grönland nu är den enskilt största bidragaren.

Han lyfter också vikten av att tänka långsiktigt kring forskningsinfrastrukturen. Genom att samla in data systematiskt över tid, bland annat med hjälp av isbrytaren Oden, har Sverige byggt upp en unik forskningsbas.

– Ett bra exempel är initiativet Polar Connect, som hade haft ett sämre utgångsläge om inte Oden och andra isbrytare systematiskt samlat in multibeam- och penetrerande ekolodsdata under alla expeditioner.

Arbetet fortsätter

Med expeditionen avslutad fortsätter nu arbetet på hemmaplan. Stora mängder data analyseras, och flera vetenskapliga publikationer väntas publiceras under året. Samtidigt pågår ett fortsatt internationellt samarbete inom GEOEO, med målet att kartlägga vad som väntar när Arktis förändras i ett allt varmare klimat. Nyligen hölls till exempel en tvådagars workshop för GEOEO i Stockholm, där 77 forskare deltog.