Norra ishavet, 14 maj 2023.

Position: N80°15,3’ W001°45,14’

På den dagliga planering som skrivs in i det digitala informationssystemet ombord är det viktigt att skriva dag och datum, för annars skulle ingen hålla koll på vilken dag det är. Vi går och lägger oss med en tentativ planering för kommande dag så att alla vet ungefär vad som väntar under morgondagen, men sedan är det alltid väder- och isförhållanden som styr oss. Morgonmötet med expeditionsledningen inleds med en vädergenomgång med meteorologen och därefter prioriteras forskningsaktiviteterna. Dagarna rullar på och det har redan gått en vecka av expeditionen!

Efter cirka två dygns färd upptäcktes en liten rödaktig fågel som flög runt fartyget på 79 grader nord när vi redan befann oss i ett vitt, snötäckt islandskap. Den lilla stackaren, som måste ha flugit ombord innan ankomst Svalbard, påminde mest om en buskskvätta, men ändå inte. Ett mejl med en bifogad bild till den mycket kunniga jourhavande biologen på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, Didrik Vanhoenacker, löste mysteriet: ” Stenskvättor i Arktis är ofta mer roströda än svenska stenskvättor. Det gäller både den grönländska underarten och stenskvättor som häckar på den ryska tundran.” Det är inte första gången Didrik rycker ut och förklarar ovanliga iakttagelser åt oss som rör oss på nordliga breddgrader – en mycket uppskattad resurs!

Det har varit flera lågtryck som drar in över vår position och några olika omgångar med snöstormar och höga vindhastigheter har begränsat vår förmåga att arbeta utomhus. Stormiga dagar när utomhusarbete försvåras blir är det extra tacksamt att vi har det lilla gymmet på Oden. Det är väl frekventerat och ibland försöker vi köra olika träningspass i grupp.

På lördagskvällen genomförde vi vår egen schlagerfestival med omröstning. Vårt resultat stämde förvånansvärt väl överens med det riktiga resultatet, ute i den andra världen, med den enda undantaget att Finland vann och Sverige kom på andra plats.

Isen är tuff, svårnavigerad, och full av vallar och ryggar som inte ens starka Oden rår på. Oden stuffar sig framåt, men så snart vi stannar driver vi tillbaka och det går väldigt långsamt norrut. Ispressen är hård och vid isrekognosering med helikoptern kan det se ut som om det finns navigerbara rutter framåt, men väl tillbaka på Oden får man tillbaka perspektivet och inser vilka krafter det finns i isen.

Text: Åsa Lindgren, expeditionskoordinator