Hur skulle en obetad tundra se ut?
I Arktis är nästan allt isfritt land påverkat av betande renar, vilda eller tama. Betet påverkar det arktiska landskapet genom att kontrollera vilken typ av växter och vilka arter som finns där. Till exempel kan renarna hindra att träd, buskar och annan hög vegetation sprider sig. De påverkar också näringsomsättningen, ekosystemprocesser och hur vegetationen och ekosystemet svarar på klimatförändringar. För att bättre förstå hur växtlighet och biodiversitet kan komma att se ut i Arktis i framtiden är det därför viktigt att studera samspelet mellan växter och växtätare.
I mitt projekt besöker jag ett antal inhägnade områden i Arktis, byggda för mellan 15 och 40 år sedan för att stänga ute renar. Genom att jämföra vegetationen och näringen i jorden utanför och innanför hägnen kan vi se hur renens betande påverkar växtsamhället och dess tillgång till näring. Eftersom vi undersöker hägn på många platser i Arktis kommer vi att kunna säga mer om hur renen på lång sikt och i stor skala påverkar tundrans växter och näringsomsättning.
Under fältsäsongen 2018 inventerade vi hägn i Ny-Ålesund på Svalbard, Kangerlussuaq på Grönland, och Toolik Lake i Alaska. Under inventeringen mätte vi växtsamhällets artsammansättning, grönhet (NDVI) och index för lövutbredning (LAI), vilket visar hur produktivt ekosystemet är. Vi mätte också hur mycket ljus vegetationen reflekterar (albedo), vilket kan påverka näringstillgång, energibalansen och om ett system tar upp eller släpper ut växthusgaser. Vi tog även jordprover för att analysera innehåll av kväve och fosfor.
Årets lyckade datainsamling är en fortsättning av fältsäsongen 2017 då vi inventerade hägn i Semmeldalen på Svalbard. Vår insamlade data kommer att bidra till att förstå hur betande djur påverkar hur den arktiska vegetationen svarar på klimatförändringar. Under sommaren 2019 kommer vi att besöka ytterligare två platser, Zackenberg på Grönland och Daring Lake i Kanada, för att inkludera fler klimatförhållanden, vegetationstyper och betningstryck i studien och därigenom få en bättre representation av mångfalden i det arktiska landskapet.
Elin Lindén
Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet