Trädgräns, skogsgräns, areal och stamtäthet är begrepp som används inom skogsgränsforskning. Fjällbjörken är den trädart som växer höst upp på fjällsluttningarna. Trädgränsens läge bestäms framför allt av det lokala klimatet men påverkas också av markanvändning, renbete, insektsangrepp, laviner och skogsbränder.

Kortsiktiga förändringar i skogens densitet sker beroende av variationer i fröproduktion, trädöverlevnad och -vitalitet som i sin tur är beroende av kortsiktiga förändringar i sommartemperatur, insektsangrepp, nederbörd, utbredning av temporär permafrost och frostskador.

På lokal nivå bestäms trädgränsen framför allt av topografi, solinstrålning och snömängd. Björken trivs med hög solinstrålning och ett relativt tjockt och varaktigt snötäcke eftersom det isolerar marken och förhindrar djupgående tjäle och ger god markfuktighet under sommaren.

Trädgränsen är dynamisk eftersom den ständigt anpassar sig efter alla variationer som sker, trädgränsen och klimatet är alltså inte alltid i fas med varandra. I ett längre perspektiv har förändringar av träd- och skogsgränsen skett till följd av landhöjningen efter inlandsisen smält bort.

Flygbilder och GIS (geografiskt informationssystem) är medel som används inom studier kring skogsgränsförändring. Spridning av nya träd i ekosystem sker i ett mosaikartat mönster vilket gör att förändringar är svåra att mäta. När man studerar skogsgränsförändring krävs det att man har både nya och gamla flygbilder. Det är ofta problematiskt att jämföra de nya och gamla bilderna för att de skiljer sig både i typ av foto, skala och kvalitet.

Trädgränsens förändring i Abisko

Trädgränsen på fjället Njulla, som till hälften ligger i Abisko nationalpark, har under 1900-talet studerats av flera forskare. Eftersom forskarna under 1900-talets gång använt olika definitioner för träd- och skogsgräns och dessutom olika metoder för att mäta dem så är det svårt att jämföra studierna.

I samband med byggandet av järnvägen mellan Kiruna och Narvik i början av 1900-talet höggs stora områden med björkskog ner. Renbetet var sommartid också mer intensivt i Abiskodalen fram till för cirka 100 år sedan. Utbredningen av fjällbjörkskog är också beroende av angrepp av fjällbjörkmätarlarver. Sådana angrepp kan orsaka stora förändringar av fjällbjörkskogen, larverna kan kaläta fjällbjörkar över mycket stora områden. Det tar lång tid för fjällbjörkskogen att återhämta sig från sådana angrepp, norr om Torneträsk syns än idag tydliga spår av angrepp som skedde på 1950-talet.