Polarforum är mötesplatsen för polarfrågor för forskare, myndigheter och andra organisationer. Årets Polarforum äger rum 26–27 mars på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

En forskare provtar vatten från olika djup. Foto: Kajsa Tönnesson
Att forska betyder att lära sig mer om ett ämne. På så sätt kan man finna lösningar på problem. En forskares arbetssätt innebär att forskaren har en idé. Han eller hon tror att idén kan lösa ett problem. Forskaren samlar fakta och gör intervjuer, observationer eller experiment. Genom att skriva ned sina studier kan både forskaren och andra kontrollera resultaten.
Polarforskning är forskning som handlar om eller utförs i polarområdena. Man forskar för att lära mer om områdena kring Nord- eller Sydpolen. Forskningen handlar om växter, djur, is, hav, berg och rymden. Forskningen kan också handla om hur människorna som bor i Arktis har det.
Polarområdena har stor betydelse för jordens klimat och väder. Man vet att vid polarområdena förflyttas värme och kyla genom havs- och luftströmmar. Exakt hur och på vilket sätt klimatet och vädret påverkas återstår att ta reda på. Naturen är ganska ren i polartrakterna. Många utsläpp av föroreningar som görs på andra platser på Jorden kan hittas i koncentrerad form i polarområdena. Därför kan man ta prover i polarområdena och göra en vetenskaplig bedömning som gäller för andra delar på Jorden.
Anton Rolandson Martin var den förste svensk som forskade i Arktis. Han åkte till Spetsbergen på Svalbard. Under resan gjorde han tre mätningar om dagen av temperatur, vind och väderlek. Det kallas för meteorologiska observationer. Resan gjordes med båt 1758. Det skulle dröja till år 1837 tills nästa svensk gjorde en forskningsresa till Arktis. Sedan dess har svenskar forskat på Svalbard, Grönland och andra områden i Arktis.
Den första svenska forskningsexpeditionen till Antarktis reste 1901 och kom tillbaka till Sverige 1904. Den leddes av Otto Nordenskjöld.