Arktiska Sverige, tema II: Relationer mellan växter och djur i fjällmiljö samt kopplingen till människans historiska användning av markerna
Luspasjaure 66°N 15°Ö 925 m.ö.h.
Näst sista dagen i Luspasjaurelägret och den sista rapporten från fältet. De senaste dagarna har bjudit på växlande molnighet och en del regn, mest på morgonen och en och annan skur mitt på dagen. Temperaturen ligger dagtid på mellan 10-15 grader och går ner mot noll på natten. Det är en faslig tur att vi har rediga tält, sovsäckar och förstärkningsplagg att tillgå.
I fredgas (den 8:e) for de flesta arkeologer och naturgeografer till Ammarnäs och lämnade fyra av oss kvar under helgen. Vi kunde därmed få två dagar av lite jobb och en hel del fritid vilken vi spenderade med fiske (ja, jag har köpt fiskekort) och en toppbestigning på ett berg i närheten av Luspasjaure (av oss kallat telefonberget då det går att ringa från detta berg). I måndags kom Berit Andersson från Västerbottens museum tillbaka efter en helg hemma och vi har under de senaste dagarna avslutat utgrävningen samt grävt upp några profiler så att vi därmed lättare kan se lagerföljden i sedimenten. Alla fynd, geofysikaliska undersökningar, profiler och utgrävningar kommer att under året analyseras och sammanställas inom de olika institutionerna och jämföras för att få en klarare bild över områdets nyttjande.
Så här i slutet av denna 18 dagars fjällvistelse kan jag konstatera att det har varit enormt givande för min del, dels på ett personligt plan i och med alla möten med nya bekanta, men även på ett professionellt plan för mig som gymnasielärare. Mina nya erfarenheter kommer jag att ha med mig i bagaget tillbaka till Thorildsplans gymnasium och kommer att fungera som inspirationskälla för studenterna, mina kollegor och min undervisning. Jag avser vidare att använd mina nya kontakter för elevrelaterade studiebesök och arbeten vilket ytterligare kommer att förstärka studenternas kunskaper om polarområden och våra svenska fjäll.
Jag har fått ta del av en arkeologisk utgrävning av en stenåldersboplats och fått pröva på alla de moment som hör till. Jag har deltagit på en arkeologisk inventering och lokaliserat forntida boplatser i närområdet. Tillsammans med fjällrävsforskare har jag inventerat fjällrävslyor. Jag har även fått ta sedimentprover från Luspasjaures botten tillsammans med naturgeografer. Utöver detta har jag sovit 17 nätter i tält, ätit en massa frystorkat käk, fiskat röding, ömsom frusit ömsom svettats i tältet, träffat en massa trevliga människor, kort sagt har detta varit en enorm upplevelse. [080813]
Arktiska Sverige, tema II: Relationer mellan växter och djur i fjällmiljö samt kopplingen till människans historiska användning av markerna
Luspasjaure 66°N 15°Ö 925 m.ö.h.
I måndags anlände ytterligare ett antal forskare och studenter till lägret här i Luspasjaure. Förutom förstärkning på arkeologifronten i form av arkeologer från Västerbottens museum infann sig även tre naturgeografer från Stockholms universitet. Naturgeografernas primära uppgift är att med hjälp av sedimentprover från sjöbotten försöka rekonstruera sjöns och därmed områdets klimathistoria. Denna information kommer att vara till stor hjälp för arkeologerna i deras förståelse för boplatsens nyttjande. För min del har detta inneburit att jag fått prova på en del nya arbetsuppgifter. I tisdags följde jag med Erik och Jans (Västerbottens museum) på en inventeringstur på fjället. Syftet med en sådan tur är att lokalisera och identifiera spår av äldre mänsklig verksamhet, här uppe främst i form av kvartsitavslag, kåtatomter och eldhärdar. Efter en heldagstur lyckades vi påträffa ett antal lokaler med kvartsitavslag samt ett antal eldhärdar. Jag har även bistått Ninis Rosqvist, Andrew Mercer och Annika Berntson, alla tre från Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, med sedimentprovtagning på Luspasjaure. Vädret har blivit sämre de senaste dagarna.
Temperaturen är nere på fem till tio grader nattetid, och pallrar sig upp till tio till tolv grader under dagen. Även regnet har tilltagit, med enstaka skurar under dagarna. I skrivande stund (lördag den 9 augusti) är det fyra grader, tunga lågt liggande moln och ihållande regn. Vi är under helgen endast fyra personer då naturgeograferna och de flesta arkeologerna lämnat lägret för andra arbetsuppgifter. Några arkeolger kommer tillbaka på måndag då de utgrävningarna kommer att fortgå till torsdag då vi bryter lägret och flyger tillbaks till Ammarnäs. [080809]
Arktiska Sverige, tema II: Relationer mellan växter och djur i fjällmiljö samt kopplingen till människans historiska användning av markerna
Luspasjaure 66°N 15°Ö 925 m.ö.h.
Nu har vi varit en vecka vid sjön Luspasjaure. Vädret har fram tills igår lördag varit soligt och väldigt varmt, inte direkt det vi förväntade oss på denna plats. Idag har dock sämre vädret dragit in över området med något regn och sänkt temperatur, nu får vi nytta av våra polarkläder. Lägret här i Luspasjaure består för tillfället av sju små sovtält och tre större specialtillverkade tält som fungerar som mat-, förråds- och arbetstält. Vi har även den lyxen att kunna använda ett utedass som körts upp hit i vintras endast för denna expedition. Man kan säga att vi lever spartanskt med en viss touch av lyx!
Förutom att bistå arkeologerna i sina utgävningar har jag även följt med på fältobservationer inom fjällrävsprojektet. De fjällrävslyor som inventeras ligger ibland på relativt otillgängliga platser utanför de normala fjällederna vilket medför att vi vid ett tillfälle fick gå cirka 18 kilometer fram och tillbaka över en fjällrygg. En dryg vandring över blockig terräng som märktes av dagen efter i mina något träningsvärkströtta ben.
Idag (söndag) gjorde undertecknad ett riktigt praktfynd vid den arkeologiska utgrävningen. Jag hittade en liten svart bit, omkring 1 cm stor, som till formen liknar en liten sten. Den svarta färgen och den bakelitartade ytan fångade min upmärksamhet och jag kunde konstater att det rörde sig om en sten och ej heller en kolbit vilkte vi tidigare hittat i dessa lager. Då jag rådfrågarde Berit Andersson, arkeolog på Västerbottens Museum, om vad detta var för något så blev hon väldigt nyfiken och kunde konstatera att jag minnsann hittat ett forntida tuggummi. Ett litet fynd kan tyckas, men det kommer att vara tills stor hjälp då sådana tuggummin är tillverkade av kåda eller liknande och kan således användas för åldresbestämning med kol-14 metoden. Fynden hittills pekar alltså tydligt på en mänsklig aktivitet och att här bott människor för cirka 4 000 år sedan. Under morgondagen kommer fler arkeologer och förstärker utgrävninsarbetet. Det kommer även upp tre stycken naturgeografer får Stockholms Universitet och ska under veckan bland annat ta sedimentprover från Luspasjaure. Dessa prover skall anlyseras så att områdets klimathistoria kan konstueras. [080803]
Arktiska Sverige, tema II: Relationer mellan växter och djur i fjällmiljö samt kopplingen till människans historiska användning av markerna
Luspasjaure 66°N 15°Ö
Här kommer en första rapport från Niklas Bertilsson, Polarforskningssekretariatets andra lärarstipendiat detta polarår. Jag undervisar i geografi, kemi och naturkunskap på Thorildsplans Gymnasium, Stockholm och har alltså fått möjligheten att följa med på denna tvärvetenskapliga expedition till svenska fjällen.
Nu är baslägret i Luspasjaure inne på sin fjärde dag och forskningen har kommit igång på allvar. Själva sjön Luspasjaure är belägen i Vindelfjällen, cirka 4 mil norr om Ammarnäs, Västerbottens län, och vi är för tillfället 11 stycken här i lägret. Den första dagen (i måndags) upprättades baslägret och kökstält, förrådstält, privata förrådstält, utedass etc. iordningställdes, allt för att förenkla tillvaron då vi kommer att vistas här i cirka tre veckor. Under tisdagen och onsdagen har arkeologerna gjort noggranna mätningar av utgrävningsområdet och påbörjat sina geofysiska undersökningar av marken. De fynd som gjorts hittills är avslag av kvartsit vilket indikerar att det funnits mänsklig aktivitet här för ungefär 4000 år sedan, det vill säga mot slutet av stenåldern. Vi kommer förhoppningsvis att finna mer fynd när vi gräver oss längre ner i marken. I och med att vi har monterat upp ett kombinerat vind- och solkraftverk har vi ström för att kunna utföra löpande analyser av de resultat som samlas in.
Förutom arkeologi bedrivs här även forskning inom ramen för fjällrävsprojektet, där Luspasjaure-lägret används som bas för undersökningar i närområdet. Om ungefär en vecka kommer även geologer att ansluta till lägret för att undersöka sedimenten i Luspasjaure och bestämma sjöns klimathistoria. Syftet är att försöka kombinera resultat från arkeologin med information om klimatet under samma period och på så sätt få en bild över människans markutnyttjande i relation till det klimat och den miljö som rådde för fyra tusen år sedan. [080731]
Polarstern 78°N 13°W
Vi befinner oss just nu på Grönlands nordostkust, vädret har blivit mycket bättre när vi har kommit närmare kusten. Dimman och molnen som har följt oss de senaste veckorna är som bortblåsta och solen skiner dygnet runt. Igår satt vi på helikopterdäcket och njöt av en riktigt varm sol. De senaste dagarna har vi sett en hel del sälar i närheten av Polarstern. Om det finns sälar brukar isbjörnarna inte vara långt borta och vi har sett flera stycken den senaste veckan. De verkar vara ganska nyfikna på skeppet och följer efter på avstånd.
Vi hade en ganska ovanlig upplevelse, mitt i natten passerade vi två stycken isberg. Det brukar inte finnas isberg på dessa breddgrader och alla var ganska förvånade. Troligtvis kom de från Kanada. Vi uppskattade att de var cirka 30 meter höga och 300 meter breda. De var majestätiska när de passerade på ett kavlugnt hav med solen skinande på dem.
Utanför Grönland har vi jobbat i en polynya, närmare bestämt Northeastwater polynyan. En polynya är ett område med öppet vatten i mitten av isen. De här områdena är väldigt viktiga för valrossar och andra djur eftersom det är möjligt för dem att övervintra i området. En polynya brukar också vara väldigt biologiskt produktiva eftersom det ljuset kan nå vattnet även under vintern. I år har det inte varit som vanligt, isen som brukar omge polynyan har försvunnit.
Vi har gjort en hel del mätningar för att få en bättre förståelse för hur ekosystemet fungerar. I Hausgarten fokuserade vi på djuphavet, men nu undersöker vi de övre lagren av havet. Det traditionella sättet att undersöka en näringskedja är att undersöka maginnehållet hos djur för att kunna se vem som äter vem. Då kan man också bestämma på vilken nivå djuret befinner sig i näringskedjan. Den här metoden har vissa begränsningar och biologerna försöker därför utveckla alternativa metoder. En av dem är att mäta olika typer av kväve i växter och djur, beroende på mängden kan man också bestämma nivån för det aktuella djuret. Förhoppningen med detta arbete är att få en bättre förståelse för kopplingen mellan djuphavet och de övre lagren av havet. Nu kommer vi att stanna ytterligare några dagar i polynyan för att sedan åka österut igen. [080726]
Polarstern 78°N 4°E
Det är nu den tolfte dagen ombord på Polarstern, forskningen har hittills gått väldigt bra. Som ni kanske förstår så forskar vi inte dygnet runt, så vad gör vi på fritiden? De flesta ombord tränar ganska mycket och vi har ett gym på båten med träningscyklar, styrketräning och ett löpband. Det är väldigt skönt att kunna hålla sig i form. Vi har också en liten pool i anslutning till gymmet där man kan simma eller spela vattenbasket. Det är precis som det låter, basket som spelas i vatten istället för en plan. Det är en av mina favoriter. Varje kväll visas en eller flera filmer på TV. En annan vanlig sysselsättning är att gå upp på kommandobryggan och titta på landskapet och spana efter djur. Igår såg jag min första val, det var riktigt häftigt. Den var ovanför vattenytan i ungefär tio sekunder innan den dök ner under isen igen. Det är verkligen fascinerande att se dessa stora djur.
I några av modellerna för klimatförändringarna förutspås att produktiviteten i den Arktiska oceanen kommer att förändras. De övre lagren kommer att få en ökad produktivitet medan den kommer att sjunka i djuphavet. För att kunna följa förändringarna i djuphavet har Alfred Wegner Institutet etablerat en långtidsstudie i ett område som kallas för Hausgarten. Djuphaven är ganska speciella eftersom det inte finns något ljus där nere. Det innebär att alger och andra fotosyntetiserande växter inte kan växa där och då försvinner basen för näringskedjan. Organismerna som lever i djuphaven är därför beroende av organiskt material som faller ner från de övre lagren av haven, till exempel döda växtplankton, för att få energi. Sedan år 2000 har mängden organiskt material som kommer ner till botten av havet sjunkit. Det här får självklart effekter för biomassan som lever i de nedersta lagren av havet. Mätningar visar också att flera arter har minskat i antal under de senaste åren. Om den här utvecklingen fortsätter kommer det att få omfattande konsekvenser för hela ekosystemet i djuphaven. [080721]
Polarstern 79°N 4°E
Nu har vi kommit in i isen och landskapet är fantastiskt utanför fönstret. Runt skeppet flyter isflak, det är fascinerande att stå på däck och se när Polarstern går genom isen, hela skeppet skakar och det blir ett djupt dån. Isen brukar inte finnas så här nära Svalbard men det här är drivis som har kommit med nordvästvindarna. De här vindarna gör att det har blivit kallare, temperaturen är fortfarande nollgradigt. Vindarna gör dock att temperaturen sjunker till -18°C. Det har mest varit mulet men solen tittar fram då och då, vi har till och med fått lite snö de senaste dagarna.
Jag har verkligen varit förvånad över maten ombord. Innan jag åkte hit hade jag förväntat mig ganska enkel mat, men maten har verkligen överträffat alla mina förväntningar. Vid varje måltid har vi en buffé med olika tillbehör, alltifrån sallad till lite fina mögelostar! Det hade jag verkligen inte förväntat mig. Det finns för det mesta efterrätt så det finns ingen risk att jag kommer att vara hungrig ombord.
I min förra rapport skrev jag om bojarna som vi använde för att bestämma strömmarna i Framsundet. För att få en bättre bild av vattenströmmarna bestämmer vi halten av olika näringsämnen. Vi tar upp vattenprover från olika djup och analyserar fosfat, nitrat, nitrit och kisel. Förhållandet mellan fosfat och nitrat skiljer sig mellan Atlanten och stilla havet och det är därför möjligt att bestämma var vattnet i Framsundet kommer ifrån. Det här arbetet har gjort det möjligt att förstå att det har skett en förändring under det senaste årtiondet.
För tio år sedan fanns det en stor andel vatten från Stilla havet i västra Framsundet. Under de senaste åren har det bara funnits vatten från Atlanten. Vi ska nu undersöka hur det ser ut i dagsläget. Om den här förändringen beror på en förändring i strömmarna har det en avgörande betydelse för klimatet i Arktis. Om det kommer mer vatten från Atlanten kan det påskynda uppvärmningen av Arktiska oceanen eftersom Atlanten är varmare än Stilla havet. Uppvärmningen i Arktis som har observerats kan alltså både förklaras av en ökad vattentemperatur och en ökad vattentransport från Atlanten. Vi kommer snart fram till ett område som kallas för Hausgarten där Alfred Wegner Institut har en långtidsstudie. Jag kommer att skriva mer om det i min nästa rapport. [080715]
Polarstern 79°N 8°E
Jag heter Robert Johansson och jag jobbar som lärare på Skuru skola i Nacka. Just nu befinner jag mig på en tysk polarexpedition som anordnas av Alfred Wegner Institut. Arbetet bedrivs på en kombinerad isbrytare och forskningsfartyg som heter Polarstern. Den här expeditionen startade i Longyearbyen som ligger på Svalbard och kommer att gå till Reykjavik på Island. Vi lämnade Svalbard den 4:e juli och kommer fram till Island den 10:e augusti, totalt 45 dagar. De första dagarna har verkligen varit vackra och vi har passerat flera fjordar med snötäckta berg. Nu befinner vi oss ute på öppet vatten och vädret har varit bra hittills. Temperaturen ligger strax ovanför nollpunkten och det är mulet med lite dimma.
Vi har inte sett någon is än så länge men satellitbilderna visar att vi snart kommer in i ett område med is. Vi har inte heller sett så mycket djur men gruppen som observerar djur har sett sju valar och självklart sjöfåglar som kretsar kring skeppet. Vindarna har varit ganska lugna men även när det blåser upp är det inga större problem, Polarstern är byggt för att klara både is och stormar. Kölen är elva meter och det finns extra stabilisatorer längs sidorna för att minska sjögången. I normal fart kan Polarstern gå genom en meter is och klarar upp till fyra meter is om det skulle behövas. Skeppet är 118 meter långt och ca 25 meter brett. Motorerna har en effekt på ca 20 000 hästkrafter vilket ger en maxhastighet på 16,5 knop.
Vad är det då vi håller på med här på Polarstern? Det pågår ett antal olika aktiviteter samtidigt och en av grupperna arbetar med uppvärmningen av den arktiska oceanen. Det senaste årtiondet har temperaturen stigit kraftigt och en del forskare tror att isen kommer att vara försvunnen sommartid 2050. Det vi försöker ta reda på är hur mycket av uppvärmningen som beror på mänskliga aktiviteter. För att kunna svara på den frågan har forskarna placerat ut ett antal mätstationer i form av bojar längs hela framsundet, ett område mellan Svalbard och Grönland. De här mätstationerna går från botten av havet upp till ytan och ligger ute under ett år. De mäter salthalt, temperatur och strömmarnas riktning. Det forskarna är intresserade av är att veta vilka strömmar som kommer in och vilka som lämnar den arktiska oceanen. Nu fortsätter vi vår resa västerut och jag återkommer snart med mer rapporter från Polarstern. [080708]
Copyright © 2008 Polarforskningssekretariatet, office@polar.se.
XHTML 1.0, CSS.