Under Arktissäsongen 2009 genomfördes en vår- och en avslutande sommarsäsong inom Kinnvikaprojektet, med den 50 år gamla forskningsstationen i Kinnvika på Svalbard som bas.
Den väldiga undervattensbergskedjan Lomonosovryggen, som delar den Arktiska oceanen i två delar, var ett högintressant undersökningsområde under expeditionen LOMROG II. Isbrytaren Oden fungerade som forskningsplattform och den 22 augusti satte 60 stolta deltagare sina fötter på Nordpolen, vilket blev isbrytarens sjätte besök där. Expeditionen, som genomfördes mellan 31 juli och 10 september, var ett samarbete mellan det danska Kontinentalsokkel-
projektet och Polarforskningssekretariatet.
Polarforskningssekretariatet har gett logistiskt stöd för glaciologiska studier på Nordenskiöldbreen och Lomonosovfonna, Svalbard. Stöd har även getts till projektet överlevnad hos fjällräv, där forskarna har följt upp fjällrävsvalpar som öronmärkts inom ett tidigare bevarandeprojekt. Projektet RINK har gjort sin näst sista säsong under året.
I början av mars 2009 lämnade segelfartyget Seal argentinska Ushuaia och satte kurs mot Sydgeorgien. Forskningen under LASHIPA 6-expeditionen utfördes vid valfångststationen i Prince Olav Harbour och var en del av ett historiskt-arkeologiskt forskningsprojekt. Syftet med expeditionen var att inhämta nya kunskaper om ett av de mest omstridda kapitlen i polarområdenas historia – 1900-talets antarktiska valfångstindustri.
Under vintern 2008 ägde den svenskamerikanska expeditionen Oden Southern Ocean 2008/09 rum. Totalt bedrevs sex svenska marina forskningsprojekt med isbrytaren Oden som forskningsplattform. Oden Southern Ocean är ett samarbete mellan Polarforskningssekretariatet och det amerikanska forskningsrådet National Science Foundation.
Under Internationella polarårets andra sommar genomförde Polarforskningssekretariatet en stor mängd expeditioner i Arktis.
I början av augusti lämnade isbrytaren Oden Longyearbyens hamn på Svalbard för satsningen ASCOS. ASCOS var en internationell och tvärvetenskaplig forskningsexpedition till den centrala arktiska havsbassängen som syftade till att öka kunskapen om moln och deras roll i det arktiska klimatsystemet.
Forskningsexpeditionen ISSS-08, ägde rum under augusti och september. Tillsammans med deltagare från Ryssland, USA och andra länder färdades svenska forskare längs hela den sibiriska kusten till Östsibiriska havet.
Kinnvikaprojektet, med den 50 år gamla forskningsstationen i Kinnvika på Svalbard som bas, fick en lyckad vårsäsong.
Arktiska Sverige, var en stor satsning i den svenska fjällkedjan, som pågick under sommaren. Projekten handlade till stor del om klimatförändringar, naturliga såväl som de som har orsakats av människan. Aktiviteterna ägde rum från Härjedalen till Lappland.
Polarforskningssekretariatet lånade också ut utrustning till ett antal andra projekt.
Under sommarsäsongen 2007/08 innehöll det svenska antarktiska forskningsprogrammet SWEDARP aktiviteter på och kring den antarktiska kontinenten, genomgående i internationella samarbeten: JASE, en japansk-svensk glaciologisk travers genom Dronning Maud Land, expeditionen OSO med svenska och amerikanska marina projekt från isbrytaren Oden, atmosfärsfysik inom projektet MARA vid den finska stationen Aboa och partikelfysik inom projektet IceCube djupt ner i isen vid den amerikanska basen Amundssen-Scott på Sydpolen.
Polarforskningssekretariatet verksamhet under den första sommaren av Internationella polaråret 20072008 handlade bland annat om isbrytaren Oden som forskningsplattform. Oden gick från Sverige i mitten av maj och genomförde två testturer inför kommande projekt.
I juli pågick forskningsexpeditionen AGAVE (Arctic Gakkel Vents), ett amerikanskt projekt där man undersökte livet i hydrotermala utlopp från jordens kärna vid Gakkelryggen i Norra ishavet. I augusti följde den svensk-danska forskningsexpeditionen LOMROG (Lomonosov Ridge off Greenland), då delar av glaciationshistorien, variationer av det permanenta packistäckets utbredning samt oceancirkulationens utveckling och betydelse i klimatsystemet studerades.
På forskningsstationen Kinnvika, Nordaustlandet, Svalbard, som byggdes under IGY 1957–1958, återupptogs forskning med inriktning på glaciologi, geologi, biologi, ekologi och atmosfärskemi. Samhällsvetenskapliga och humanistiska projekt fanns också representerade.
En mängd landbaserade projekt inom geologi, arkeologi och industrihistoria, på Grönland och på Svalbard, ingick också i SWEDARCTIC 2007.
Den svenska Antarktissäsongen 2006/07 var utspridd och varierad: Isbrytaren Oden gick från Sydamerika till McMurdo med marina projekt från Sverige, USA och Chile ombord. På stationen Wasa monterades en atmosfärisk radarsändare. Ett internationellt projekt med flygmätningar av aerosoler i luften hade svenskt deltagande. Partikelfysikdetektorn IceCube på Sydpolen fick fortsatt stöd och en svensk medborgare övervintrar med det amerikanska teamet. I övrigt bestod säsongen av förberedelser inför en glaciologisk travers 2007/08.
Under sommaren 2006 stödde Polarforskningssekretariatet forskning i flera delar av Arktis: Tektonik på Wrangelön norr om östra Ryssland och på öar i Kanadas arktiska skärgård, fossilstudier och industrihistoria på Svalbard och glaciationshistoria på norra Grönland.
Under sommarsäsongen 2005/06 var den svenska antarktisaktiviteten relativt låg. Inga forskningsaktiviteter pågick på de svenska stationerna Wasa och Svea, men Sverige deltog i det glaciologiska EPICA-projektet på Kohnen Base och i det partikelfysiska projektet AMANDA/IceCube på Sydpolen. Svenska geologer arbetade också på Isla de los Estados i Argentina.
Beringia 2005 var en stor och komplicerad vetenskaplig expedition som tog oss till sällan eller aldrig besökta platser. Fokus låg på Kamtjatka, Tjukotka och Alaska, områdena runt Berings sund, då de är några av de allra viktigaste biogeografiska områdena i världen. Tjukotka och Alaska har tidigare varit förbundna med en landbrygga, något som bland annat påverkat utbredning av arter. De forskningsprojekt som ingick i Beringia 2005 kan delas in i tre teman; geologisk och ekologisk historia, ekologi och evolution, samt förändringar i klimat och ekosystem. Det cirkumpolära forskningsarbetet fullbordades därmed då forskningen som utfördes under Polarforskningssekretariatets två tidigare stora tundraexpeditioner, 1994 längs den eurasiska nordkusten och 1999 till arktiska Kanada, nu följdes upp och kunde kompletteras.
Under Beringia 2005:s etapper har drygt 100 forskare från många olika discipliner och ett dussintal länder varit engagerade. Beringia 2005 avslutades i Longyearbyen på Svalbard den 25 september.
Under den antarktiska sommaren 2004/05 pågick flera svenska projekt. Sverige fortsatte sitt engagemang i det internationella fysikprojektet AMANDA (Antarctic Muon And Neutrino Detection Array), på Sydpolen. EPICA-projektet (European Project for Ice Coring in Antarctica), fortsatte att borra iskärnor på den tyska stationen Kohnen och den fransk-italienska stationen Dome C. Det vetenskapliga programmet i Dronning Maud Land innehöll bland annat forskningsprojekt inom atmosfärsfysik, meteorologi, geomorfologi och geodesi.
ACEX var ett stort internationellt projekt inom IODP, Integrated Ocean Drilling Program och Polarforskningssekretariatet var en av flera samarbetspartner. Expeditionen krävde stora insatser av borrfartyg och två isbrytare och var ett pionjärarbete i sitt slag. Nu återstår att analysera bottensedimenten från Arktiska oceanen, vilket görs i november 2004.
Här finns ytterligare information om ACEX samt rapporter och bilder från expeditionen. Ombord på isbrytaren Oden fanns en svensk och en amerikansk lärare.
Sommaren 2004 stödde Polarforskningssekretariatet följande aktiviteter:
Inom forskningsprogrammet SWEDARP 2003/04 ingick verksamhet vid de svenska forskningsstationerna Wasa och Svea på Dronning Maud Land. Forskningsprojekten var inriktade på glaciologi, atmosfärsfysik, ekologi samt meteorologi. I forskargruppen ingick även Polarforskningssekretariatets lärarstipendiat. Utöver forskningen utfördes tekniskt-logistiskt arbete. Svenska forskare fortsatte med uppbyggnaden av världens största netutrinoteleskop, AMANDA/IceCube, på Sydpolen. En marinbotaniker arbetade på King George Island och en borrtekniker deltog i det internationella EPICA-projektet vid den tyska stationen Kohnen.
Under sommaren 2003 arbetade berggrundsgeologer från Uppsala universitet med den arktiska litosfärens utvecklingshistoria och kvartärgeologer från Lunds universitet studerade glaciationshistoria på Severnaja Zemlja. Kvartärgeologer från Lunds universitet deltog i en tysk expedition till Store Koldewey på Grönland. NordGRIP-projektet avslutades med iskärneborrningar uppe på den grönländska inlandsisens isdelare. Svenska berggrundsgeologer deltog i en tysk-fransk expedition till Svalbard. Två rekognosceringsresor inför BERINGIA 2005 genomfördes i augusti–september.
Den antarktiska sommarsäsongen 2002/03 innehöll främst forskningsprojekt inom glaciologi och meteorologi. Flera svenska atmosfärprojekt påbörjades. Ett nederländskt monitoringprojekt fick sina väderstationer på Wasa och Svea utbytta. Sverige skickade en tekniker till EPICA-projektet vid den tyska Kohnen Base. AMANDA-projektet fortsatte arbetet på Sydpolen. Wasa rustades upp för att stationen ska kunna ta emot nedflygande forskare med lätt utrustning under de närmaste säsongerna.
Under sommaren 2002 pågick flera svenska forskningsexpeditioner till Arktis parallellt. Forskningen berörde ämnen som glaciationshistoria, havsnivåförändringar och kvartärgeologi. Expeditionerna genomfördes i såväl Archangelsk/Triple Junction som på Grönland, Tajmyrhalvön och Severnaja Zemlja.
Arctic Ocean 2002 omfattade ett 30-tal forskare ombord på isbrytaren Oden med forskningsinriktning på marin kemi och oceanografi. Expeditionen följde Östgrönlandsströmmen från Grönlands nordöstra kust till Islands sydvästliga spets och var unik eftersom den gav forskarna tillfälle att studera processer i området under vinterförhållanden.
Expeditionen till Antarktis under vintern 2001/2002 bestod av två delar. En forskargrupp studerade spridning av bakterier och virus bland djur på Antarktiska halvön. En annan grupp studerade lavar och mikroorganismer nära de svenska stationerna Wasa och Svea.
Sommaren 2001 genomfördes en expedition med isbrytaren Oden till Högarktis. Expeditionen som hade en huvudinriktning på atmosfärsforskning och biogeokemi, pågick i två månader och engagerade ett 50-tal forskare.
Sommaren 2000 genomfördes en kulturvetenskaplig expedition till Svalbard. Svenska forskare arbetade också i Sibirien inom ett geologiskt forskningsprogram samt med djupborrningar på Grönlands inlandsis.
Expeditionen var främst inriktad mot de glaciologiska forskningsprogrammen relaterade till klimatets förändring. Forskning inom geodesi, meteorologi och miljöområdet genomfördes också. Dessutom fortsatte AMANDA-projektet på Sydpolen med uppbyggnaden av världens största netutrinoteleskop, en detektor för kosmiska partiklar.
Tre olika forskningsprogram, alla med internationellt samarbete och med inriktning på att studera klimat- och miljöförändringar.
Tundra nordväst 1999 (TNW 99), en fartygsbaserad forskningsexpedition till den kanadensiska arktiska övärlden. Över 70 forskare studerade djur och växter för att få en unik, samlad bild av tundrans ekologi.
På Amundsen-Scott-basen vid Sydpolen fortsätter AMANDA-projektet med uppbyggnaden av världens största neutrinoteleskop, en detektor för kosmiska partiklar.
Sommaren 1998 genomfördes en kulturvetenskaplig rekognosceringsexpedition till Svalbard samt en geologisk expedition till nordvästra Sibirien med tre olika forskningsprogram, alla i internationellt samarbete.
SWEDARP 1997/98 med inriktning på glaciologi och geologi, marin forskning inriktad på primärproduktion och kolets kretslopp samt astrofysik på Sydpolen.
Årets Arktissäsong var inriktad på geologi och kulturvetenskaplig forskning. En kulturvetenskaplig fältresa omfattade besök vid flera av de många platser på Svalbard som bär på minnen från ögruppens geografiska och polarvetenskapliga upptäcktshistoria genomfördes.
Två geologiska program ägde också rum på Svalbard.
Med SWEDARP 1996/97 reste 20 svenskar till olika delar av Antarktis. Inom ramen för det nordiska samarbetet, som inleddes sydsommaren 1991/92, var det Norge som hade huvudansvaret för transporterna.
Den stora polarforskningsexpeditionen Arctic Ocean 1996 lämnade Göteborg med isbrytaren Oden den 12 juli 1996. Målet var att utforska de okända östra delarna av polarbassängen mellan Nordpolen och Laptevhavet. Efter en framgångsrik forskningsinsats återkom expeditionen till Göteborg den 28 september efter 11 veckor till havs.
Sidansvarig: Webbredaktör
Senast uppdaterad: 2010-02-25
© Polarforskningssekretariatet, office@polar.se. Mer kontaktuppgifter. Om webbplatsen.
XHTML 1.0,
CSS.