Kinnvika – arktisk uppvärmning och människans påverkan

Kinnvikaprojektet, med den 50 år gamla forskningsstationen i Kinnvika på Svalbard som bas, ger logistiskt stöd åt forskare och samordnar olika forskningsinsatser i ett brett vetenskapligt sammanhang. Forskningen behandlar såväl olika naturvetenskapliga ämnesområden som humanistisk forskning.

Projektets övergripande forskningsmål är inriktat på arktisk uppvärmning och på denna relativt outforskade del av Arktis. Globala förändringar får störst effekt i Högarktis och det är i de allra nordligaste delarna som följderna av ismassornas smältning och förändringar i flora och fauna först kommer att visa sig. Detta är anledningen till att forskning om klimatförändringar och människans påverkan ges högsta prioritet inom Kinnvikaprojektet.

Stora förändringar

Regional modellering av utvecklingen i Arktis förutspår att den genomsnittliga uppvärmningen i Högarktis kommer att uppgå till ca 5–7°C under vårt århundrade.

Den omfattande uppvärmning som förväntas i Arktis gör att områden som ligger närmare de varma havsströmmarna till en början kommer att värmas snabbare än områden som ligger mer isolerade från värmeutbytet mellan tropikerna och Arktis. Med sitt läge, nära Nordatlantiska strömmen, är Svalbard ett sådant känsligt område där vi i framtiden kan förvänta oss stora förändringar till följd av uppvärmningen.

Eftersom Svalbard är det nordligaste landområdet i europeiska Arktis och Nordostlandet den nordligaste delen av Svalbard, kommer förändringarna att ske snabbast här och de kommer att sprida sig söderut. Det gäller såväl fysikaliska processer som ekonomiska och politiska konsekvenser för våra samhällen.

Varför Nordostlandet?

På grund av sitt läge är ön Nordostlandet klimatmässigt mer utsatt för de arktiska luftströmmarna och har därför extremare förhållanden än andra delar av Svalbard. Det finns flera skäl till att forskningsarbetet har förlagts till just Nordostlandet:

• Nordostlandet utgör den nordligaste större landmassan inom den europeiska sektorn av Arktis och kommer att vara det område som först genomgår stora förändringar till följd av den uppvärmning som nu sker och som förväntas fortsätta i framtiden.
• Kinnvikas läge längst bort från föroreningskällorna i Eurasien och från Nordostatlantiska strömmens påverkan ger perfekta förhållanden för att studera meteorologiska och miljömässiga parametrar.
• Nordostlandet är till stor del outforskat, och områdets ekosystem, sedimentavlagringar och geologiska sekvenser är bristfälligt kartlagda.
• Svalbard har spelat en viktig roll inom nordisk polarhistoria, och Nordostlandet har stått i centrum för såväl valfångst och jakt som tidiga polarforskningsbedrifter.

Tidsplan

Vårsäsongen 2009 omfattar cirka 6–8 veckor under perioden 1/4–27/5. En viktig uppgift är att i slutet av perioden iordningsställa stationen och utrustningen inför sommarens avslutande fältarbete.

Sommarsäsongen pågår under perioden 1/8–17/8 och då kommer cirka 20 forskare att arbeta i området. När fältarbetet är avslutat ska all utrustning lastas på fartyget Horyzont II och Kinnvikastationen städas ur och dokumenteras. När fartyget lämnar området avslutas Kinnvikaprojektet.

Polarforskningssekretariatet stödjer projektet genom säkerhetsutrustning samt utrustning till baslägret, IT-kommunikation och medverkan av fälttekniker.